Geopolitisk jordbävning som gått svenska medier förbi

Den diplomatiska krisen mellan Prag och Moskva kallas i Tjeckien för det allvarligaste angreppet sedan invasionen 1968.

"Mördare, tjuv, diktator" står det på banderollen som tjeckiska demonstranter satt upp på den ryska ambassaden.

"Mördare, tjuv, diktator" står det på banderollen som tjeckiska demonstranter satt upp på den ryska ambassaden.

Foto: Petr David Josek/AP

Ledarkrönika2021-04-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Först utvisade Tjeckien 18 diplomater – i själva verket spioner – från den ryska ambassaden i Prag. Då utvisade Ryssland 20 personer från den tjeckiska ambassaden i Moskva. Och nu har ministären Babiš beslutat sig för att utvisa ytterligare hela 60 personer från den ryska ambassaden, vilket är nästan hela personalen.

Agerandet kan förefalla överdrivet, men är i själva verket ett proportionerligt svar på Rysslands oproportionerliga replik! Den tjeckiska ambassaden är nämligen mycket mindre än den ryska i Prag. Nu kommer båda att vara nästan tömda på människor.

Bakgrunden till denna diplomatiska kris är förstås avslöjandet om vilka som låg bakom sprängningen av två stora vapen- och ammunitionsdepåer i Tjeckien för sju år sedan, varvid två personer dödades. Förövarna har nämligen visat sig vara två i liknande i sammanhang redan kända förbrytare: de ryska medborgarna Alexander Misjkin och Anatolij Tjepiga – mer kända under sina famösa alias Alexander Petrov och Ruslan Bosjirov.

Alla intresserade av spioneri känner redan dessa båda herrar, de är nämligen huvudmisstänkta för mordförsöket på Sergej Skripal och dennes dotter i Salisbury för tre år sedan.

Kanske är det inte så konstigt, eftersom de båda tros ingå i den militära underrättelsetjänsten GRU:s avdelning "Enhet 29155", vilken nyttjas för så kallade våta uppdrag, det vill säga lönnmord och attentat med mera. Det anmärkningsvärda är egentligen att de använde samma alias både i Tjeckien och Storbritannien, vilket i agentvärlden bara kan beskrivas som oerhört slarvigt.

Slarvig har den ryska politiken också varit, eftersom åratal av påtagligt framgångsrik rysk diplomati nu spolats ner i toaletten av GRU. Så resonerade man nog visserligen inte 2014, då Ryssland fruktade att ammunitionslagret skulle säljas till Ukraina, som man just angripit militärt.

Under åren som gått sedan dess har Kreml odlat en god relation till den relativt Moskvavänlige presidenten Miloš Zeman. I Tjeckien är presidentämbetet visserligen främst representativt, men Zeman har åtminstone gjort sitt bästa för återbetala vänligheten – till exempel genom helt frankt ställa sig på Rysslands sida i konflikten med Ukraina och kräva ett slut på EU:s sanktioner. Näst Ungerns notoriskt opålitlige premiärminister Viktor Orbán, har Zeman gjort sig känd som Centraleuropas mest Moskvavänlige toppolitiker. Förutom ett tänkt köp av det ryska coronavaccinet Sputnik V har det också funnits planer på att låta ryska Rosatom uppföra en ny kärnkraftreaktor i Tjeckien.

Men så, inom loppet av egentligen bara några dagar, var allt förstört för Kreml. Vaccinköpet får anstå och Rosatom slängs ut från upphandlingen. Allt medan Zeman slåss för sitt politiska liv mot en rasande opinion, som anklagar honom för nära nog landsförräderi.

Geopolitiskt är det en jordbävning. Ryssland har i Tjeckien förlorat en av få EU-medlemmar med någorlunda Moskvavänlig attityd. Till råga på allt har man förvärrat situationen genom den oproportionerliga utvisningen av nästan hela den tjeckiska ambassaden i Moskva. Allt medan folk i gemen minns den gamla onda tiden före Berlinmurens fall och Gustav Husaks mörka kommunistregemente.

Det märkliga är hur lite av detta som uppmärksammats av svenska riksmedier. Inte beror det väl på att Zeman – till skillnad från ovan nämnde Orbán och Polens ledare bakom kulisserna Jarosław Kaczyński – är en vänster- och inte högerpopulist?

En enklare förklaring är dock att den mediala utrikesbevakningen är gravt snedvriden, där mycket energi läggs på ett nära nog bisarrt överintresse för vad som föregår på andra sidan Atlanten. Fast hur det kan vara viktigare att exempelvis hårdbevaka rättegången efter dråpet på George Floyd istället för att uppmärksamma storpolitiska motsättningar i vår egen närhet? Bevakningen av Centraleuropa är under all kritik.