Visst är det upprörande att ABF i Norrköping upplåtit lokaler till propalestinska organisationer, som vägrar fördöma Hamas terrorism. Den blodigaste dagen för judendomen sedan Förintelsen får nämligen inte passera utan reaktioner. Det hette ju "aldrig mer". Och då måste vi leva som vi lär.
Samtidigt är det väldigt lätt att försöka vinna enkla politiska poäng på ABF:s agerande. Personligen tror jag däremot att organisationens företrädare är ärliga när de själva beklagar händelsen djupt och nu avbrutit allt umgänge med extremisterna. Händelsen fordrar dock mer djupgående reflektioner till vänster.
Palestiniernas öde har legat socialdemokrater nära hjärtat ända sedan Olof Palme. Det fanns palestinska terrorister då också, liksom apologeter till vänster som tillät sig ursäkta det mesta. Fast det är ändå stor skillnad på då och nu.
Hamas är inte likt tidigare PLO någon vänsterorganisation, utan utgörs av extrema islamister – som inte bara vill krossa Israel, utan också ser ett egenvärde i att mörda judar. Precis som nazisterna.
Ingen bör ha samarbete med rörelser i Sverige som relativiserar Hamas våld. Allra minst svensk vänster, eftersom Hamas också i praktisk politik är en synnerligen reaktionär organisation.
Samtidigt fanns det en äldre socialdemokrati, som var mycket Israelvänlig och inte bara för att man på goda grunder ömmade för judarna. Den då unga israeliska staten genomsyrades delvis av ideal som låg ganska långt till vänster.
Kibbutzrörelsen bygger på kollektiva och starkt solidariska ideal – vilka också kunde omfattas av personer utanför den traditionella vänstern. Ännu jag var ung var det många ungdomar som åkte för att tillbringa någon tid på en kibbutz.
Därför är det ytterligare ett lager av tragedi när Hamas anföll flera kibbutzer och massakrerade invånarna – män, kvinnor och barn. Ingen borde kunna försvara sådant barbari och de som ändå gör det, borde ingen civiliserad människa önska något umgänge med. Ungefär som de flesta av oss över huvud taget inte vill ha med nynazister att göra.
Däremot tror jag alltså inte att det finns egentliga sympatier för Hamas inom ABF. Snarare handlade det om en, i sig klandervärd, slentrianattityd i Palestinafrågan. Därför vore det lämpligt att man nu bjöd in företrädare för Israel. Gärna från den israeliska arbetarrörelsen.