En otippad vinnare i en rätt besvärlig situation.
Efter veckor av frågor utan svar, hårda ord och allmän kalabalik, ser det ut som julefriden kanske kommer att sänka sig över Norrköping så småningom. Fast slutet är inte gott för alla.
Den stora förloraren får väl ändå sägas vara kommunstyrelsens avgående ordförande Sophia Jarl (M), som inte bara får lämna sin post, utan eventuellt också går en osäker framtid till mötes som oppositionsledare. Vågar partiet gå till val med henne om två år igen? Hur ska ett potentiellt nytt borgerligt styre i så fall se ut?
Sverigedemokraternas Christopher Jarnvall är ju också en förlorare, fast i hans fall ganska oförskyllt. Det var ju knappast hans fel att Borgerlig samverkan sprack.
På den andra sidan verkar kommunstyrelsens tillträdande ordförande – Socialdemokraternas Olle Vikmång – måttligt entusiastisk över att ta över Jarls post. Han har förstås anledning att spela ödmjuk, samtidigt som han har visst fog för sin oro. Den politiska situationen för den nygamla Kvartetten är problematisk eftersom den saknar egen majoritet och blir beroende av Vänsterpartiets stöd.
Det har kostat, framför allt i form av vad som verkar vara en försiktigt avprivatisering. Det kan förstås Vikmång leva med och i Centerpartiets fall gäller det att inte syna given häst i mun. Lika plötsligt som Jarnvall tvingas ta ett steg tillbaka kan Christian Widlund ta ett steg fram som kommunalråd.
Fast den stora frågan är förstås vad som händer med Kristdemokraterna och Liberalerna. Deras avhopp, eller snarare överhopp, betraktas som allt från höjden av ansvarstagande till höjden av svek – beroende på vem som tillfrågas. Frågan är om det går att röra sig bortom dessa åsikter och på mer fast politisk mark förutspå framtiden?
Den nygamla Kvartetten tillträder på ett lika osäkert opinions- som mandatmässigt stöd. I sådana lägen brukar koalitioner (nästan oavsett färg) inte bli så handlingskraftiga. Det kan förstås spricka fullständigt också, men det mesta pekar nog mot en relativt stabil, men inte särskilt spännande tid fram till nästa val. Det är ändå bara två år, så alla medverkande partier har anledning att se om sina egna hus.
Vissa dock mer än andra. Såväl KD som L lever potentiellt farligt, åtminstone om man ska ta en färsk opinionsundersökning från Ipsos, presenterad i Dagens Nyheter, på allvar.
Densamma handlar naturligtvis inte primärt om den politiska situationen i Norrköping, utan nationellt. Ipsos har frågat väljare vilka andra partier än sina huvudalternativ som de eventuellt skulle kunna tänka sig att rösta på. Det konstateras då framför allt att Centern stadigt rört sig vänsterut, fast intressantare för just oss är sommarens mätning av partisympatierna för kristdemokratiska och liberala väljare.
54 procent av kristdemokraterna "överväger på allvar" att rösta på Moderaterna. De andra borgerliga partierna får bara ströröster och Socialdemokraterna inte ens en procent.
Nästan lika tydlig är opinionen bland liberala sympatisörer. 44 procent kan tänka sig att rösta på M och bara tre på S. En skillnad är dock att Centern är i särklass näst bäst, med 23 procent.
Översatt i lokala förhållanden duger det därför varken för KD:s eller L:s ledare att vifta bort svekdebatten. Alldeles oavsett inställning till Jarls ledarskap (och väljare brukar inte prioritera sådana bråk särskilt högt) är många väljare förmodligen lika förvånade som förvirrade och förmodligen också förbannade över utvecklingen.
Eva-Britt Sjöberg må i någon mening ha vunnit den personliga vendettan mot Jarl, men hon kommer inte att sitta kvar som kommunalråd – och partiet förlorar dessutom en kommunalrådspost på rockaden mellan höger- och vänsterkoalition. På sin kant verkar inte heller liberalerna särskilt lyckliga.
Fast inget av detta behöver ha någon större betydelse, inte om det går bra för partierna i riksdagsvalet. Rikspolitiken brukar nämligen dominera valrörelsen fullständigt och spiller därmed så att säga också över på lokala förhållanden. Går det bra för KD och L i riksdagsvalet behöver inte partiernas företrädare vara så rädda för en gammal svekdebatt i Norrköping.
Men då måste det också gå bra. Om det istället skulle dåligt på riksplanet kan missnöjet istället förstärkas lokalt, om det inte finns några förmildrande omständigheter. I det förra kommunalvalet fick Kristdemokraterna knappt sex procentenheter och Liberalerna nästan exakt fyra. Det krävs inte mycket för att i värsta fall till och med åka ur fullmäktige helt och hållet.