Tänk om jultomten delade ut barnens klappar inte på julafton, utan pö om pö under hela december? Roligt dag för dag, men också lite av en besvikelse när julen äntligen skulle komma på riktigt.
Det är så det (numera) går till när regeringar presenterar sina statsbudgetar. Förr hemlighölls allt noga, nu släpps nyheterna efter hand. Även om finansminister Elisabeth Svantesson (M) förhoppningsvis har åtminstone någon liten överraskning till den verkliga presentationen i övermorgon torsdag, är det mesta redan känt.
Efter att ha tvingats hålla hårt i pengarna, vågar Svantesson hur som helst nu ta ut svängarna lite mer. Inflationen har bekämpats och styrräntan sjunker (förhoppningsvis), samtidigt som det faktiskt finns ett visst stimulansbehov.
Därför är det glädjande att en borgerlig regering bjuder på just en borgerlig politik. Bäst av allt är förstås är det förstärkta jobbskatteavdraget. Tillsammans med motsvarande skattesänkning för pensionärer och en skattefri grundnivå på bland annat ISK-sparande, förstärks rörelseutrymmet för många hederliga svenska skattebetalare betydligt.
På utgiftssidan förtjänar satsningen på civilförsvaret och infrastrukturen att särskilt uppmärksammas. Det senare har också en beredskapsaspekt, eftersom en väl fungerande infrastruktur blir ännu viktigare nu när vårt Nato-medlemskap säkrats. Det handlar inte bara om en satsning på eftersatta järnvägar, utan också en återuppbyggnad av det långsamt sönderfallande vägnätet. Höghastighetstågen kommer visserligen att få stå kvar i lokstallen på obestämd tid, men det påverkar tack och lov inte byggandet av Ostlänken.
Satsningarna på rättsväsendet var möjligen de minst överraskande reformerna. Pengarna behövs, för Sverige är fortfarande bedrövligt drabbat av i synnerhet grovt gängvåld. Särskilt betydelsefullt just nu är den fortsatta utbyggnaden av kriminalvården och en kraftig satsning på domstolsväsendet.
Alla rätter på bordet är visserligen inte lika vällagade. Energipolitiken är delvis något svajig och när reduktionsplikten höjs äter detta upp sänkningen av drivmedelsskatten – låt vara att det är lite som att jämföra äpplen med päron. De nu föreslagna ändringarna innebär minskade utsläpp utan att det drabbar skattebetalarna.
Vad återvändarbidraget har att göra på smörgåsbordet kan också diskuteras, mer än som en eftergift till Sverigedemokraternas ibland säregna smak. Paradoxalt nog får man kanske hoppas på att inte så många nappar, för då riskerar statens utgifter snabbt att rusa till miljardkostnader – utan att för den skull integrationen nödvändigtvis blir så mycket bättre.
Visst finns det också åtgärder vi väntar på. Kunde inte skattesänkningarna varit ännu lite generösare? Den senaste vårdförstärkningen på tre miljarder extra lär snabbt ätas upp av de havererade ekonomier som inte minst Region Östergötland tyvärr är ett sorgligt exempel på. Och de finansiella förutsättningarna för den militära upprustningen finns det goda skäl att återkomma till.
Detta till trots är det, åtminstone i huvudsak, en bra budget Svantesson presenterar. Inklusive sådana mindre reformer som lätt försvinner i det mediala bruset, men var för sig bidrar till ett bättre Sverige. Till exempel satsar ministären Kristersson en kvarts miljard på att minska övergödningen, regelbördan för rederierna minskar och mikrobryggerier får sänkt skatt. Skål!