STOCKHOLM 20190521
Det var då det. (Från Kristdemokraternas valvaka under Europavalet 2019.)
Inom näringslivet, men ibland också inom politiken, talas det om synergieffekter. Två plus två blir fem. Fast ibland kan man faktiskt också tala om negativa synergieffekter. Där summan av ett samarbete kan bli mindre än de enskilda delarna.
Det är faktiskt ett sätt att beskriva den nya Folklistan, vilket enligt grundarna är en "lista" – inte ett parti. Och det kan man väl hålla med om. För en lista kan ju, likt den berömda bofinken, se ut lite hur fan som helst.
Det var Kristdemokraternas från partiet utkastade Europaparlamentariker Sara Skyttedal som presenterade Folklistan. Fast nu visar det sig att upphovsmannen egentligen är den socialdemokratiska föredettingen Jan Emanuel (tidigare Johansson). Känd för det mesta, utom bestående politiska framgångar.
Emanuel kommer att vara etta på listan och Skyttedal tvåa, men ytterligare några andra politiska avhoppare (eller dylikt) kommer att presenteras senare. I skrivande stund känns det inte som någon mer dramatisk cliffhanger. Vi kan nog bara påräkna ytterligare föredettingar.
"Riktigt dåligt" säger Emanuel, när han presenterar sin kritik av de etablerade partiernas Europapolitik på, av alla ställen, Youtube-libertarianen Henrik Jönssons program 100%. Fast själv kan han och Skyttedal inte lova mer än att de ska försöka vara folkliga och lite bättre än alla andra. Det finns inget partiprogram, för det är ju enligt grundarna inte något parti, och därför blir duon oss svaret skyldiga på de flesta frågor.
En sak får vi dock veta. Emanuel & Skyttedal vill ha mindre EU, låt vara lite oklart hur. Men om man inte får som man vill, ja då kan de tänka sig att Sverige lämnar unionen.
Här begår de båda det klassiska misstaget att saka bort sitt enda någorlunda starka kort. För emedan inte ens Sverigedemokraterna alltför gärna pratar om "swexit" längre, finns det – om så bara på marginalen – fortfarande ett tillräckligt många som faktiskt vill att vi lämnar EU. En möjlig väljargrupp att exploatera, i synnerhet som Folklistans populism tycks spänna över ett brett politiskt fält. Jo, Alternativ för Sverige vill väl också lämna EU, men det är ett litet extremnationalistiskt parti med små möjligheter att vinna något mandat i Europavalet.
Frågan är hur stora chanser Folklistan har. Det har gjorts tappra inbrytningar förr. Junilistan naturligtvis, men också Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Folklistan vill väl jämföra sig med framför allt Junilistan, som med nästan 15 procentenheters stöd fick tre mandat i Europavalet 2004. Fem år senare åkte man ut igen.
Då var ändå Junilistan på sätt och vis en frisk fläkt på tiden det begav sig, men ingen mindre än den välrenommerade nationalekonomen Nils Lundgren som förstanamn och med bland andra den tidigare riksbankchefen Lars Wohlin på listan.
Skyttedal och Emanuel är mest kända för att, tja, vara kända...
Men så var det detta med marginaler. Tanken är förstås att Folklistan ska dra röster lite varstans, från höger till vänster, och sålunda bli tillräckligt stora för att komma in i parlamentet. Så lär visserligen inte ske, men för åtminstone ett parti kan listan ändå ställa till problem: Kristdemokraterna. Enligt vissa opinionsundersökningar riskerar partiet rentav att åka ur Europaparlamentet (och det var också därför Ebba Busch värvade Alice Teodorescu Måwe som dragplåster).
Om Folklistan tar tillräckligt många röster från KD, kanske det senare åker ur – utan att det tidigare för den skull tar sig in. Men Skyttedal skulle i så fall få sin hämnd på Busch och det är kanske detta allt handlar om til syvende og sidst.