För ett litet barn är förskolan den överlägset största delen av vardagen. De vaknar, görs i ordning och tas till förskolan. Sedan är de där tills man hämtar dem. På kvällen hinner man leka lite med dem, äta och ha lite trevligt innan det är dags för dem att sova. Så där håller det på och som förälder har man väldigt lite insikt i hur de faktiskt har det där.
Det finns knappt någon större skräck för föräldrar än att deras barn ska utsättas för övergrepp. Och förskolan är en miljö som man som förälder har väldigt liten insyn i men som man av nödvändighet är hänvisad till. De flesta pedagoger är förstås utmärkta och förtjänar det stora ansvar som anförtros dem dagligen. Historien om den barnpornografidömde mannen visar dock att kommunen inte verkar förstå detta ansvar.
Övergrepp mot barn är bland det absolut värsta en människa kan göra. Bara misstanken om något sådant kan ödelägga en människas liv, såväl professionellt som privat. Att man inte går ut med information i det skedet är faktiskt rätt och riktigt. Det viktiga där och då är att den misstänkte tas ur tjänst under utredningen vilket också har gjorts.
Men att inte informera föräldrar om att en anställd på en förskola har dömts för barnpornografibrott är en skandal. Det är varje förälders värsta mardröm och de har faktiskt en rätt att få veta detta. Den må inte vara uttryckligt lagfäst men är en naturlig funktion av verksamheten.
Att kommunen inte skulle ha rätt att informera föräldrarna faller på sin egen orimlighet. Inte minst då man uppenbarligen kunde ha det när föräldrarna ändå fått reda på det. Att det skulle bero på att det inträffat utanför arbetsverksamheten är nonsens, var det tillräckligt för att mannen inte längre ansågs lämplig att arbeta kvar är det självklart relevant även för vårdnadshavarna.
I den mån det finns lagar och regler som talat emot att informera föräldrarna handlar det i så fall om en intressekonflikt, en avvägning snarare än ett självklart utfall. Och kommunen valde att inte säga något. Kommunen valde att svika barnen och föräldrarna och det var fel val. Det är möjligt att det valet hade kunnat kosta kommunen. Det hade det varit värt.
Mycket möda verkar ha gått åt till att övertyga sig själva om att varken utreda vidare eller att informera. Hur ska föräldrar kunna lita på kommunen i framtiden när man försöker tiga ihjäl sådana här saker? Tas det faktiskt på allvar?
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.