Det våras uppenbarligen för lata haverister

Det vore inte orimligt att betrakta det hela som ett slags politisk sabotage av det slag som förekommer exempelvis i USA.

Altinget avslöjade nyligen att riksdagsledamoten Olle Thorell (S) tagit till AI-verktyg för att svämma regeringen med skriftliga frågor.

Altinget avslöjade nyligen att riksdagsledamoten Olle Thorell (S) tagit till AI-verktyg för att svämma regeringen med skriftliga frågor.

Foto: Christine Olsson/TT

Ledarkrönika2024-12-02 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Riksdagsledamoten Olle Thorell (S) har satt nytt rekord i skriftliga frågor till ministrar. Men det var inte Thorell som skrev frågorna – det var datorn.

Altinget avslöjade nyligen att riksdagsledamoten Olle Thorell (S) tagit till AI-verktyg för att svämma regeringen med skriftliga frågor (22/11). Över 180 frågor på två månader, eller omkring 18 frågor i veckan. Det innebär att han på egen hand komponerat hela 40 procent av samtliga frågor som regeringens ministrar tagit emot under hösten.

Att riksdagens ledamöter ställer regeringen till svars är helt i sin ordning. Riksdagen är landets högst beslutande församling, och det hör oppositionen till att både informera sig och trycka på frågor som upplevs angelägna. 

Det blir däremot problematiskt när skriftliga frågor tycks användas för fulspel. Skriftliga frågor måste besvaras inom en dryg vecka, varför Thorells flod av frågor innebär en stor arbetsbelastning för ministrarnas stab. Man kan tänka sig att tiden som krävs till att förbereda svar, och leva upp till formalia, hade varit bättre spenderad på att utveckla och driva politik.

Det vore inte orimligt att betrakta det hela som ett slags politisk sabotage av det slag som förekommer exempelvis i USA, där målet är att förhala och försvåra sin motståndares beslut. Man kastar helt enkelt grus i maskineriet, i hopp om att regeringen ska tyngas ned och framstå som handlingsförlamad. Det är på vissa sätt en upptrappning från det gissel av ständiga anmälningar till konstitutionsutskottet som politikens båda sidor gjort sig skyldiga till under senare år.

Att Thorells frågor genererats med AI är dessutom särskilt provocerande. Rättshaverister råder det ingen brist på i Sverige. Även reguljär haverism är naturligtvis problematiskt på sitt eget vis, men man kan som utomstående åtminstone respektera den tid och arbete som läggs ned för sakens skull. Här har själva hantverket lämnats till datorn. Tankeverksamheten har dessutom stundvis lämnats till ledamotens följare i sociala medier, där han bett om tips till “dagens fråga”.

Thorell själv menar att varje fråga varit motiverad och något han kan stå för. Även trots att det förekommit rena faktafel, vilket inte är helt ovanligt när AI används för att generera text. Exempelvis har han hävdat att Indonesien förbjudit samkönade relationer, vilket inte stämmer. Det ger intrycket av att ledamoten inte har bekymrat sig att korrekturläsa sina AI-genererade frågor. Det är inte seriöst, och det försvårar ytterligare försöken att se ledamotens ständiga frågor som något mer än ett slöseri av ministrarnas tid.

Det är inte svårt att tänka sig en framtid där detta kreativa tilltag skapar en omöjlig arbetssituation för regeringen. Skulle fler ledamöter följa Thorells exempel kan bördan snabbt växa exponentiellt. Det vore naturligtvis ett allvarligt problem för högern i dagsläget, men det skulle antagligen lika snabbt bli ett problem för de rödgröna efter ett maktskifte. Då befinner vi oss i en situation där regeringen tvingas till att anställa personer enbart för att gardera mot en bångstyrig och elakt sinnad riksdag. Det vore knappast respektfullt mot skattebetalarna, och inte heller ett gott tecken för demokratin.

Det bästa för alla parter vore därför att Socialdemokraterna tar Thorell i örat och förmår honom att behandla riksdagens verktyg med vördnad. Och om han ändå skulle fortsätta att agera haverist, var åtminstone inte en lat sådan.