Rex tillsammans med sin förare Magnus och gruppchefen Roger.
Den största försvarsmaktsövningen sedan 90-talet – Aurora 23 – pågår som bäst och denna vecka går den in i sin intensivaste fas. Fast vissa vill ses och höras så lite som möjligt.
307:e underrättelsekompaniet inom Hemvärnet verkar i Östergötland och har som huvuduppgift att, som det heter på militärspråk, ytövervaka. Ett spaningsförband som ska vara Försvarsmaktens öron och ögon i närmiljön, som ska larma om såväl misstänkt spionage, som sabotageförsök och främmande trupp på svenskt territorium.
Naturligtvis kan man också försvara sig. Många soldater har bakgrund inom jägarförband och kompaniet utgör ett gott exempel på det moderna, unga och välutrustade Hemvärnet.
Man samverkar med flera frivilligorganisationer som Svenska brukshundklubben och Frivilliga flygkåren. Johanna (av säkerhetsskäl skriver jag bara ut förnamn) har till exempel gått via Lottakåren. Hon hade inte gjort värnplikt, men genomförde intensivutbildningen GUF (Grundläggande utbildning för frivilliga) och har sedan vidareutbildats till informationsbefäl på kompaniet. Jag träffar henne tillsammans med förbandschefen Kristofer ute på Västerviks flygplats, vilken också fungerar som kompanistab.
Valet av stabsplats dikteras av hemvärnsflyget, vilket består av kontrakterade flygplan och flygförare – vilka kommer från Frivilliga flygkåren. En viktig del av spaningsverksamheten, men i dag på Valborgsmässoafton blir det inget flygande. Solen lyser visserligen från en nästan molnfri himmel, men det blåser alldeles för kraftigt för att de små civila sportflygplanen ska kunna användas.
Flygplatsen är dock ett lämpligt nav för såväl mc-ordonnanser som exempelvis sjukvårdsförband. Och kompaniets hundgrupp.
Gruppchefen Roger har lång tjänstgöringstid i Hemvärnet och kan inte nog berömma "sina" hundar: "De är en fantastisk resurs, en taktisk sensor som vi säger. Men de behöver en lugn plats mellan arbetspassen, som är upp till tre till fyra timmar långa". Förläggningsplatsen ligger inte långt från flygplatsen, men är omöjligt att ana sig till förrän man kommer helt nära. Varje hund sover i eget tält tillsammans med sin förare.
"De är en enorm moralhöjare" säger Roger "och underlättar kontakten med civilbefolkningen".
Här tillbringar en hund och dess förare natten.
Fast är det inte tråkigt att bli inkallad till militärövning just när alla vi andra kan fira Valborgsmässoafton? Nej, det är faktiskt inte någon som beklagar sig, ingen som säger att de "offrar" sig eller något sådant – varken bland hundförare eller andra hemvärnssoldater jag möter. Och att det för hundarna är något av ett paradis att få sova tillsammans med matte eller husse i ett litet tält behöver väl knappt sägas.
Förresten, vem behöver ens alltid tak över huvudet? "Det är alldeles för bra väder för tält!" säger instruktören Göran. Vi befinner oss på en helt annan plats längs kusten, där en pluton ur kompaniet är förlagd för spaningsverksamhet. Soldaterna sover i så kallade puppor. Om man så vill ett litet enmanstält, som ändå mest liknar en sorts sovsäck modell större. Men puppan är vind- och vattensäker och innanför skalet har soldaten förstås en vanlig sovsäck också.
Lite väl hårt, tycker väl en annan, fast det är just sådana utmaningar som många soldater uppskattar. "Jag vill ha något riktigt ödmjukt, tufft och kärvt" säger till exempel gruppchefen Anders, som varit med i Hemvärnet i åtta år och sökte sig till underrättelsekompaniet just för att det bjuder på så stora utmaningar.
Vissa soldater sover under öppen himmel, i en så kallad puppa.
Efter vandring i, som det heter, oländig terräng kommer vi till en så kallad O-plats, det vill säga observationsplats, eller helt enkelt bara OP. Nöjt konstaterar jag avslöjandet av en bevakningsplats, men tji får jag. Det är en falsk OP, med kamouflagenät och allt! Upprättad för att lura lede fi.
Den verkliga O-platsen ligger längre bort och är mycket svårare att upptäcka. Den omfattar förläggningsplats, eldställningar och ett väl dolt spaningsvärn ut mot havet. Nästan som att krypa ner i ett rävgryt för en annan, men spaningsmöjligheterna är utomordentliga. Utifrån är den praktiskt taget omöjlig att upptäcka.
Så ska det förstås vara. För det är allvar nu, valborgsmässofirande eller inte. Med krig i Europa är stämningen god, men ganska allvarlig. Man räknar också lugnt med risken för skarpa hot i form av möjlig främmande underrättelseverksamhet under övningen. Då känns det tryggt att veta hur det finns svenska öron och ögon längs kusten, som kan upptäcka det mesta.
