Alla för en!
Han är inte först med att vilja köpa Grönland, andra amerikanska toppolitiker har haft liknande idéer. Senast var det Harry Truman 1946, som småsnålt erbjöd 100 miljoner dollar i guld. För fram till dess hade Grönland främst ett affektionsvärde, inte minst som nära nog den sista resten av det gamla danska "imperiet". Inuiterna, eller eskimåerna som man sade då, ansågs väl närmast ha affektionsvärde i Köpenhamn de med.
I det moderna flygkrigets era hade emellertid det fjärran Grönlands geopolitiska betydelse ökat enorm. Därmed blev den jättelika ön strategiskt intressant – för både väst och öst.
En som tyckte att Danmark gott kunde sälja Grönland var Sveriges dåvarande utrikesminister Östen Undén (S). Märkligt kan tyckas, men begripligt med tanke på det samtida (misslyckade) försöket att skapa ett skandinaviskt försvarsförbund. Att detta försvarsförbund skulle kunna försvara också Grönland ansåg Undén var orealistiskt.
Fram till för några år sedan var detta inget annat än en historisk anekdot. Under efterkrigstiden har Grönland successivt fått utökat självstyre och inuiterna erkänd folkrättslig ställning. Trots en del gamla koloniala förbrytelser i bagaget, och trots att det i teorin finns folkligt stöd för självständighet, är det också en politik som de flesta grönländare hittills uppskattat.
Men Grönland ligger alltså fortfarande där det ligger och så, under hans förra mandatperiod som president, fick Donald Trump för sig att han skulle köpa Grönland. Alla skrattade åt honom, men förslaget ledde till en fnurra på den diplomatiska tråden över Atlanten efter att statsminister Mette Frederiksen vänligt, men mycket bestämt, tackat nej.
Därmed trodde alla att problemet var ur världen, liksom Trumps politiska inflytande när han förlorade valet 2020, men nu är han alltså snart tillbaka. Och har redan innan han tillträder åter föreslagit att få köpa Grönland.
Ja, inte bara föreslår – han kräver att Danmark accepterar en sådan affär. I annat fall är han i värsta fall beredd att använda militärmakt... Precis som mot Panama, om det landet skulle ha den dåliga smaken att inte återförsälja Panama-kanalen till USA.
Det går att skratta åt dumheterna, precis som när Trump i nästan samma andetag vill byta namn på Mexikanska golfen – till Amerikanska golfen – eller anser att Kanada borde bli nästa amerikanska delstat.
Problemet är bara att Trump i både det grönländska och panamanska fallet menar allvar, även om det kan diskuteras huruvida han verkligen skulle våga några militära anfall – och i så fall dessutom få med sig den amerikanska kongressen och folket på politiken. Man ska visserligen inte överskatta den tillträdande presidentens intellektuella långtidsplanering, men vad han tycks sträva efter kan sägas vara ett återupprättande av den gamla Monroe-doktrinen från tidigt 1800-tal. Enligt densamma är den amerikanska kontinenten en amerikansk intressesfär, medan man å andra sidan inte lägger sig i vad som händer i andra delar av världen.
Medan både Grönland och Panama är av geopolitisk betydelse, är det förra dessutom intressant på grund av dess förmodat stora tillgångar på sällsynta jordartsmetaller. Ett område där kinesisk utvinning ligger långt före alla andra och fruktas kunna använda detta faktum för storpolitiska påtryckningar.
Sett i det ljuset blir det trumpistiska uppträdandet lite lättare att begripa – fast ärligt talat bara lite. Han hade förmodligen kunnat uppnå det mesta av vad han vill förhandlingsvägen, utan att någonsin nämna köp av Grönland igen. Nu har han däremot redan gjort bort sig, genom sitt grova och oacceptabla uppträdande gentemot det traditionellt USA-vänliga Danmark. Även om det bara är trumpistiskt pladder har han inte uteslutit våld mot ett annat Nato-land!
Frederiksen är lika tydlig som förra gången: Grönland är inte till salu. I många andra europeiska länder är kommentarerna försiktiga, men Frankrikes försvarsminister Jean-Noël Barrot är tydlig nog när han påpekar att EU aldrig får acceptera angrepp på något medlemsland ("s'en prendre à ses frontières souveraines"), även om han diplomatiskt samtidigt menar att Trump nog aldrig kommer att gå från ord till handling.
Från svensk sida har det, i skrivande stund, emellertid varit påfallande tyst – även om Carl Bildt helt korrekt kallar Trumps utspel för "en politisk kärnvapendetonation". Nu befinner sig Danmark och Grönland under storpolitisk press. Då måste vi vara mycket tydliga, både diplomatiskt och offentligt, i vårt stöd till vårt nordiska grannland.