SVT:s Uppdrag granskning har, i samarbete med andra nordiska tv-kanaler, genomfört en gedigen (och långsiktigt långt ifrån ofarlig) kartläggning av de ryska agenterna i Norden. Det finns, eller har i närtid funnits, minst 38 ryska underrättelseofficerare i Danmark, Norge och Sverige. Tretton av dessa arbetar under diplomatisk skyddsmantel på den ryska ambassaden i Stockholm.
Huruvida tv-programmet har någon koppling till att regeringen samtidigt förklarar fem ryska diplomater för persona non grata – det vill sig icke önskvärda, som ska utvisas – kan diskuteras. Utvisning är beslut som fattas först efter noggrann avvägning. Särskilt känsligt är det just nu, av flera skäl.
Om Sverige utvisar fem ryska diplomater, är det sannolikt att Ryssland gör detsamma med fem svenska. Givet är det visserligen inte, för under kalla kriget sköttes verksamheten mer diskret. En praxis för utvisning växte fram, liksom i viss mån för vad som var "rimligt" i spionageärenden och inte.
Jag minns själv hur jag under värnplikten hade ett befäl som lät antyda hur han och några kamrater låtit misshandla sovjetiska diplomater, som tagit sig lite för stora friheter i underrättelseinhämtning i samband med militärövningar. Jag kan förstås inte avgöra sanningshalten i påståendet, som väl nu mest är att betrakta som en anekdot. Fast förvånande var det inte. Man kan i så fall se det som ett exempel på de informella "åtgärder" som vidtogs under kalla kriget, bortom lagens råmärken.
I det nya kalla kriget har praxis inte hunnit utvecklas än. Vad som dock är uppenbart är att Ryssland länge tagit sig friheter, som man åtminstone under den senare delen av kalla kriget var försiktig med. Framför allt handlar det förstås om mord på avhoppare och andra "feltänkare". Samtidigt som det sovjetryska utrikesspionaget aldrig genomgick några större reformer under det demokratiska 90-talet, har verksamheten expanderat kraftigt under Vladimir Putins tid i Kreml.
När väst till sist äntligen börjat reagera (egentligen först efter det ryska storanfallet på Ukraina) har resultatet i motsvarande utsträckning dock blivit explosivt. Som säkerhetsexperten Joakim von Braun konstaterar utvisades under 2022 över 600 ryssar med diplomatstatus i ett stort antal länder! De flesta av dessa arbetade förstås för utrikesspionaget SVR eller den militära underrättelsetjänsten GRU.
Sverige har, i jämförelse med många andra länder, varit försiktigare med att tillämpa utvisningsvapnet. Det finns goda skäl att uppträda försiktigt. Först och främst eftersom vår egen underrättelseinhämtning riskerar att skadas (vilket naturligtvis varken regering, Säpo eller någon annan skulle erkänna). Fast också för att vår ambassad i Moskva är mindre än den ryska i Stockholm. De ryska utvisningarna handlar om hämnd och drabbar vanlig svensk ambassadpersonal. Det försvårar möjligheterna att bedriva rimlig diplomatisk verksamhet i Moskva.
Samtidigt kan det ligga nedärvd politisk bekvämlighet bakom det relativt återhållsamma svenska agerandet. Vi talar alltså om arvet från kalla krigets formella neutralism, som för trovärdighets skull innebar en viss undfallenhet gentemot sovjetiskt uppträdande.
Ytterligare några faktorer påverkar agerandet, vilket också kan dra in Uppdrag granskning på ett oväntat sätt. På samma sätt som medial bevakning oavsiktligt kan skada polisiär verksamhet i vissa fall, kan det inte uteslutas att Säpo och Must nu påverkas i den egna kartläggningen av spionage i Sverige. När agenter utvisas eller får sin identitet röjd, kommer nya personer i många fall att ersätta dem. Därmed tvingas också det svenska kontraspionaget att börja om från början.
Samtidigt tar det tid för ny rysk underrättelsepersonal att bygga upp kontakter och lära sig lokala förutsättningar. Offentliga avslöjanden kan också framtvinga ett försiktigare uppträdande i framtiden.
Under alla omständigheter skiljer sig situationen i dag på ett ganska avgörande sätt från motsvarande under kalla kriget. Förutom att de potentiella ryska resurserna i sig är något mindre än de sovjetiska, finns det inte längre – möjligen med ett halvt undantag för det tvångsallierade Belarus – ett antal satellitstater att utnyttja för egna operationer. Under det kalla kriget var åtminstone det östtyska spionaget lika effektivt som det sovjetiska. I dag är Ryssland oerhört beroende av sina egna ambassader och konsultat för att kunna bedriva sin ljusskygga verksamhet.