Är det verkligen värt att göra sig till ovän med halva världen och i synnerhet det så kallade nära utlandet, det vill säga de före detta sovjetrepublikerna? Är det verkligen värt att riskera ett krig med ett av dessa grannländer – Ukraina – som till råga på allt upprustat kraftigt och förmodligen inte bara kan försvara sig, utan eventuellt också tillfoga Ryssland ett svidande militärt nederlag? Är det verkligen värt att ta alla direkta såväl som indirekta kostnader för ett krig, som dessutom långt ifrån behöver vara populärt på hemmaplan?
Det är lätt att resonera på det sättet, efter att Ryssland håller på att dra samman upp emot 175.000 man på gränsen till Ukraina. Även om det inte skulle sluta med ett storanfall – utan "bara" handlar om brinkmanship, enkelt uttryckt maximala påtryckningar – har Rysslands president Vladimir Putin redan riskerat mycket. Han har omöjliggjort bättre relationer till väst, liksom förhoppningarna om lättade ekonomiska sanktioner och kan på sin höjd påräkna sympatier i Peking.
Vad värre är för honom själv, har Putin målat in sig i en hörna. I den stund det verkligen handlar om påtryckningar för att uppnå västliga eftergifter, har han misslyckats kapitalt. Ingen är beredd till reella eftergifter för att få Putin på bättre humör.
Om väst håller samman och emot Putin är det i och för sig väldigt glädjande i sig, eftersom det i så fall påvisar att man en gång för alla har övergivit appeasement som förhandlingsstrategi. Historien behöver faktiskt inte återupprepa sig. Fast det undanröjer inte nödvändigtvis det omedelbara militära hotet mot Ukraina. Eller förklarar vad det är den ryske presidenten egentligen vill uppnå.
Ändå har detta varit uppenbart hela tiden. Finns det en röd tråd i Putins politik är det återuppbyggandet av stormakten, det ryskledda imperiet. Och då måste Ukraina – direkt eller indirekt – styras från Moskva. Annars går det inte.
Om man så vill är nämligen Ukraina inte bara sin egen utan också Rysslands kulturhistoriska vagga. Kyivriket uppstod redan på 800-talet och huvudstaden är flera hundra år äldre, medan Moskva grundades först 1147 och det skulle dröja till 1400-talet innan det över huvud taget går att tala om ett egentligt Ryssland. Blotta Ukrainas existens som en suverän stat är på sätt och vis ett hot mot den egna mytiskt inspirerade historieskrivningen – enligt vilket Ryssland är arvtagare till samma land, för att inte säga folk, det vill säga Kyivriket.
Allt detta kan låta både överdrivet och lite gammalmodigt, men är av stor ideologisk betydelse som grundval för den putinska nyimperialismen. Även om det självklart också finns mer närliggande och så att säga praktiska förklaringar till denna imperialism, är Ukrainas blotta existens som suverän nation – till råga på allt med en självständig historia – en besvärlighet i Kreml. Det handlar inte bara om noja för västlig "inringning" (jodå, nojan existerar i Kreml och har precis som under kalla kriget till råga på allt sina västliga apologeter), ej heller om att med militära påtryckningar som medel stärka Rysslands ställning.
Utan Ukraina blir Putins imperium helt enkelt rumphugget.
Fast rumphugget är imperiebygget i vilket fall som helst och det beror faktiskt på att Putin inte förstått den egna historien. Ett imperium måste närmast per definition vara mångkulturellt och kan inte kosta på sig alltför mycket av enögd nationalism. När dåtidens tsarer satsade på en i tidens anda mer rysknationalistisk politik under slutet av 1800-talet undergrävdes i praktiken det egna imperiet, byggt på många olika nationaliteter. Till och med det dysfunktionella sovjetimperiet kunde bara existera under en ideologisk täckmantel av (marxistleninistisk) multikulturalism.
Därmed kommer vi till den stora paradoxen. Putin har satt krokben för sig själv genom sin nationalistiskt färgade imperialism gentemot en i grunden välvillig granne. Många ukrainare är rysktalande och före kriget 2014 fanns det också många som ansåg att Ukraina borde vända sig österut snarare än västerut. Sedan följde invasionen av Donbas och annekteringen av Krim, samt inte minst en ständigt pågående militär konflikt som hittills tros ha kostat över 13.000 människor livet.
Vill Putin återupprätta imperiet måste han erövra åtminstone delar av och helst hela Ukraina. I längden är det en politik dömd att misslyckas, vilket den ryske presidenten innerst inne förmodligen också inser, men kanske inte vill erkänna ens för sig själv.