Den Norrköpingsbaserade statliga myndigheten SMHI får allra högst förtroendesiffror i Sifos senaste undersökning av myndigheternas anseende. Man får anta att det inte beror på träffsäkerheten i väderprognoserna. Utan för att myndigheten upplevs som korrekt och vetenskaplig. Sannolikt har det höga förtroendet också med myndighetens centrala roll i klimatfrågan att göra.
Myndighetens generaldirektör, Rolf Brennerfelt, synes dela den analysen, när han kommenterar förtroendesiffrorna i SvD. ”Jag är stolt över mina medarbetare. Det är inte bara väder. Vi fortsätter vårt enträgna klimatarbete även under coronapandemin. Det märker folk av.”
SMHI:s ”enträgna klimatarbete” har gjort den till en svensk auktoritet på området. Det gör det desto allvarligare när informationen från myndigheten blir snedvriden eller rent felaktig. Som när SMHI regelmässigt utgår från de mest katastrofala scenarierna i sina prognoser och i sin kommunikation.
Ett välanvänt scenario i såväl klimatdebatten som i forskningen är RCP8,5 från FN:s klimatpanel IPCC. Det scenariot har felaktigt tolkats och använts som en modell som förklarar klimateffekterna i det fall vi fortsätter precis som förut.
Men RCP8,5 är ett högst teoretiskt scenario där kolanvändandet femfaldigas, inga begränsande regelverk införs och temperaturen ökar med sex grader till år 2100. Det betraktades som ett ytterst osannolikt scenario redan av forskarna som skapade modellen. Och det har blivit än mer osannolikt sedan dess, tack vare att den politiska och tekniska verkligheten faktiskt rört sig i rätt riktning.
Kritiken mot RCP8,5 är utbredd internationellt och har på senare tid framförts i etablerade och väl ansedda tidskrifter som Nature och Forbes, och återrapporterats av Ny Teknik i Sverige.
Trots att RCP8,5 är ett extremt osannolikt och teoretiskt värstascenario använder SMHI den ofta som en standardprognos. Såsom i myndighetens informationsblad om framtida havsnivåer. Förvisso anges inledningsvis att spannet mellan de olika scenarierna är stort - från 28 till 98 centimeter. Men därefter fokuseras enbart på RCP8,5 med illustrationer över hur havsnivåerna stiger en hel meter.
Länsstyrelser, kommuner och media tar till sig det här budskapet och gör det till sitt. I den processen övergår dessutom ofta det värsta teoretiska scenariot till att betraktas som ett ”sannolikt” eller ”troligt” scenario.
Dokumenten från IPCC är komplicerade och man kan inte räkna med att varje journalist eller myndighetsperson som berör ämnet ska tugga sig igenom rapporterna. Det är därför myndiga uttolkare som SMHI spelar en så viktig roll. De måste därför ta ansvar även för hur deras information används. Och vara mera mån om att hålla en hög vetenskaplig nivå än att legitimera RCP8,5 som ett sannolikt scenario.
Att allmänheten felinformeras är givetvis allvarligt på flera sätt. Politiska beslutsunderlag blir undermåliga. Förtroendet för myndigheter och journalistik riskeras.
Det synes inte finnas skäl att ifrågasätta SMHI:s engagemang eller vetenskapliga kompetens. Och myndigheten har en viktig roll i klimatarbetet. Just därför kan de inte tillåtas att slira med fakta eller smita från ansvar för informationen. De allra flesta personer i Sverige är redan övertygade om att klimatfrågan är allvarlig och därtill brådskande. Att förstärka människors rädsla till att bli större än vad som är befogat är inte en expertmyndighets uppgift. Det borde man kunna hålla med om oavsett vilken syn man har i klimatfrågan.
Ändamålen helgar inte medlen. Rätt är rätt och fel är fel. SMHI behöver göra om och göra rätt. Deras höga förtroende hos svenskarna gör det än mer angeläget.