Mattias och Fredrik, två vanliga hemvärnssoldater.
Lite spralliga var nog många – ledande politiker och tjänstemän i Finspång, Norrköping och Söderköping, företrädare för länsstyrelsen och Räddningstjänsten Östra Götaland, RTÖG. Uppkrupna i försvarets klassiska Terrängbil 20 väntade transport till staben för 31:a bataljonsstaben, på hemlig plats. Intresset bland deltagarna var uppenbart, fast också allvaret. Alla fick legitimera sig och lämna "teknologisk utrustning" (mobiltelefoner och datorer) i sina bilar. Som enda medier fick NT exklusiv möjlighet att också bevaka mötet mellan militärer och civilister.
Fast med få undantag var ju alla civilister. De flesta hemvärnssoldater är ju just vanliga civila, som rycker in i ofärdstid eller som nu är fallet med Aurora 23 deltar i militära övningar. En gång i tiden var också civila myndigheter, liksom politiker och tjänstemän i kommunerna vana vid samarbete med militärer. Det anordnades till och med stora beredskapsövningar.
Detta samarbete stod också i centrum för den verksamhet som bland andra kapten Alexander Klanfar redogjorde för. Livgrenadjärgruppen – som organiserar Hemvärnet i Östergötland – har växt kraftigt och mobiliserar nu 1300 soldater, fördelade på två bataljoner. Den 31:a bataljonen, med bas på Bråvalla, är i sin tur uppdelad i tre kompanier med lite olika förmågor och två båtplutoner. Man är ansvarig för norra och östra Östergötland.
Att man genomför besök på en bataljonsstab skulle kunna sammanfattas i budskapet "se på oss". Fast det var inga divafasoner som mötte oss på den hemliga stabsplatsen, vilken i skrivande stund förmodligen redan har förflyttats. Mobilitet är en ledstjärna för Hemvärnet, man ska raskt kunna flytta olika verksamheter.
Vid skarpt läge ska ett hemvärnsförband kunna börja mobilisering inom två timmar och vara stridsberedda inom sex. Verksamheten ska sedan kunna fortgå i minst 90 dagar. 24 timmar om dygnet. Det gör Hemvärnet unikt inom Försvarsmakten.
Hemvärnets problem är möjligen att verksamheten ibland kan vara lite anonym. Bara ibland visserligen, för ofta – efter andra förbandsnedläggningar – är det bara Hemvärnet som allmänheten kommer i kontakt med. Soldaterna kommer ju från alla möjliga civila yrken och dessutom syns förbanden emellanåt i andra än rent militära funktioner. Till exempel eftersök. Däremot är det förmodligen färre som vet hur Hemvärnet är organiserat, även på den egna orten eller i dess närhet. Likaså hur samarbete mellan civila och militära myndigheter ser ut.
Staben på 31:a hemvärnsbataljonen.
För civila makthavare, och inte minst då folkvalda politiker, är det emellertid av stor vikt att veta hur verksamheten organiseras, men också att upprätta kontaktytor. I ökande utsträckning kan vi nog förutsätta utökat samarbete i framtiden, ja även gemensamt övningsagerande.
Under Aurora 23 befinner sig detta samarbete ännu i sin linda, även om kommunalrådet Sophia Jarl (M) berättade om hur man bland annat ordnade vattenförsörjning och sanitära möjligheter för Hemvärnet under övningen. Hon var, i likhet med andra besökare skulle jag tro, mycket nöjd med stabsbesöket.
