Äganderätten försvagas i Sverige. Det är inte ovanligt att politiker med entusiasm förespråkar att det bör byggas mer i trä, men sedan drivs ändå linjen att det ska förbjudas skogsbruk på en allt större del av landets yta. Skogsägare möts av allt hårdare krav från samhället på att ta naturhänsyn, men om skogsägarna följer kraven kan de belönas med att de med tiden förlorar kontrollen över marken.
Att överblicka hoten mot äganderätten till skog är dock svårt. De döljs i utredningar, domstolsbeslut och förändrad myndighetspraxis. Eva Pettersson, sekreterare och vd för Kungliga skogs- och lantbruksakademien, formulerade i en skrift från akademien (31/5) den övergripande problembilden: ”Pågående regeltillämpningar och utredningar leder allt oftare till inskränkningar i ägande- och brukanderätten till jord och skog.”
Några särskilt uppmärksammade hot finns i implementeringen av EU:s art- och habitatdirektiv, utvecklingen kring nyckelbiotoperna och Århuskonventionens talerättsregler. Annat som skapar grund för oro är en ökad detaljstyrning, webbpublicerade avverkningsanmälningar, nya statliga planeringsverktyg och en ökad osäkerhet kring ersättningar.
I det här läget vore det rimligt att anta att landets stora skogsägare skulle göra gemensam sak för att uppmärksamma hoten mot dels äganderätten och dels den viktiga skogsindustrin. Men det är förvånansvärt tyst från flera av de stora skogsbolagen. En debattartikel i Dagens Industri (8/4) är ett av få tillfällen då ett flertal företrädare för stora skogsägare har visat en gemensam front.
Visserligen finns det ett antal aktörer som med kraft uppmärksammar den farliga utvecklingen. Den aktör som framstår som mest aktiv i att lyfta äganderättsfrågorna är Södra skogsägarna. Möjligen är det för att Södra, som är Sveriges största skogsägarförening, har det som en del av sitt uppdrag från de 51 000 medlemmarna. Statliga Sveaskog har – kanske lite överraskande – också tagit principiellt viktiga strider för äganderätten. År 2016 stämde Sveaskog fyra biltestföretag som med hänvisning till allemansrätten körde på isen på sjöar tillhörande skogsbolaget. Och Karl Hedin, som är en stor skogsägare, har nyligen skrivit en bok med titeln ”Attacken mot äganderätten”.
Flera av giganterna till skogsbolag visar dock inte upp ett lika stort engagemang utåt. Holmen skog – med en del viktiga funktioner i Norrköping – tar sparsamt med plats i debatten. Likaså Bergvik skog och SCA skog.
Holmen, Bergvik och SCA är några av landets i särklass största skogsägare. Holmen äger cirka 1,3 miljoner hektar. Bergvik 2,3 miljoner hektar. SCA 2,6 miljoner hektar. Och att dessa bolag inte hörs mer är skadligt – om inte Sveriges största privata skogsägare aktivt och offentligt visar sin oro över utvecklingen framstår det som att de inte har särskilt mycket att invända mot utvecklingen.
Varför de stora skogsbolagen – som har enormt mycket att förlora på inskränkningarna av ägandet – inte tar mer strid än de gör kan bero på ett kortsiktigt affärsperspektiv. Det kan anses lugnare att fortsätta sälja skogsprodukter utan att ta konflikter som involverar miljörörelsen. Kanske finns det till och med en kalkyl som visar att de tror sig ha mer att förlora än att vinna på att stå på barrikaden.
Oavsett leder situationen till en principiellt viktig fråga – bryr sig skogsbolagens aktieägare om äganderätten?