I dag skulle kriget redan ha varit över för rysk del. Enligt trovärdiga uppgifter och läckor från nyhetsbyrån Ria-Novosti skulle Ryssland erövra Ukraina på högst fyra dagar. Hela Ukraina. Med ett blixtanfall mot huvudstaden skulle regeringen avsättas och en marionettregim installeras. Då om inte förr skulle den redan svaga ukrainska motståndsviljan knäckas. Alla dessa tunga ryska förband längs gränserna var mest till för att besätta alla delar – och ge erövringen en pampig dramatik.
Men kriget i Ukraina är inga teaterstrider. För Moskva har den relativt enkla operationen på den vecka som gått sedan anfallet inleddes utvecklats till ett veritabelt helvete, med sannolikt över 6000 döda och hundratals förstörda stridsfordon av alla typer. I söder rullar offensiven bara långsamt framåt. I öster och framför allt norr knappast alls.
Därmed inte sagt att kriget på något sätt är över eller Rysslands diktator har Vladimir Putin gett upp. Krigsmakten försöker anpassa sig till realiteterna och det något lägre tempot i framryckningen beror sannolikt också på att man omgrupperar, ersätter förband som lidit stora förluster med färska trupper och så vidare.
Under tiden ägnar sig den ryska krigsmakten åt ett alltmer ohämmat terrorkrig mot civilbefolkningen. Flera städer har utsatts för beskjutning i både centrala delar och bostadsområden, beskjutning där det inte ens i närheten finns militära eller semimilitära mål av betydelse.
Sett till övergreppens storlek har sannolikt Charkiv drabbats hårdast, vilket också renderat betydande materiell förstörelse – även i stadens historiskt bevarade kvarter. I den ganska lilla orten Konotop i nordöstra Ukraina hotade den ryske befälhavaren med att låta artilleriet jämna staden med marken, om inte motståndet upphörde. Något de modiga ukrainarna vägrade, men som också illustrerar att vi nu riskerar ett totalt krig med folkmordsliknande övergrepp på programmet.
Under sådana omständigheter är det inte märkligt att den ukrainska regeringen mobiliserar sitt totalförsvar, låter civila ukrainare beväpna sig och rekommenderar tillverkning av allt från spanska ryttare till molotovcocktails. Krigets lagar ger också vem som helst rätten att ta till vapen i självförsvarssyfte under vissa omständigheter – bland annat måste kombattanterna bära hemlandets uniform eller armbindel och bära vapen öppet. Det som brukar kallas det fria kriget.
Samtidigt som kampen kan förefalla hopplös i inneslutna städer som ovan nämnda Charkiv, det hårt ansatta Mariupol eller det av fienden åtminstone delvis redan erövrade Cherson, fyller motståndet fortfarande en funktion. Stora fientliga truppstyrkor binds och händelserna påvisar vilken betydelse strid i bebyggelse har för det moderna kriget (som därmed paradoxalt nog kan ta sig vissa mycket gamla uttryck). Varje dag som den ryska krigsmakten försinkas är en dag av hopp för Ukraina – liksom en dag av huvudvärk för Putin.
Han får gärna sova dåligt om nätterna också.
(Följ gärna händelseutvecklingen löpande på cornucopia.se eller kyivpost.com.)
Слава Україні! Героям слава!