Stephen Doughty har all anledning att vara nöjd med Labours framgÄngar.
Stephen Doughty â en av ministrarna i Labours sĂ„ kallade skuggministĂ€r â Ă€r ett glatt energiknippe frĂ„n Cardiff, som lĂ€tt försenad i valrörelsen stormar in i mötesrummet för att trĂ€ffa oss, nĂ„gra ledarskribenter frĂ„n borgerliga svenska tidningar. NĂ€ra till skratt och med optimistvredet uppskruvat pĂ„ max berĂ€ttar han om partiets valrörelse och förhoppningarna inför nĂ€sta val, det till brittiska parlamentet.
För det var ju egentligen ett parlamentsval vi skulle besökt, som skulle utlysts samtidigt med lokalvalen. Fast sÄ bestÀmde sig premiÀrminister Rishi Shunak att av nÄgon anledning vÀnta med de förra ytterligare nÄgra mÄnader. Som att förlÀnga plÄgan, som nÄgon uttryckte det.
Alla rĂ€knar nĂ€mligen med att konservativa Tories förlorar parlamentsvalet. FrĂ„gan Ă€r snarare med hur mycket och om det gĂ„r som i de ovan nĂ€mnda lokalvalen vĂ€ntar en brakförlust. I England och Wales fĂ„r nĂ€stan 400 partimedlemmar lĂ€mna sina fullmĂ€ktigeförsamlingar. I praktiken halverades Tories och blir totalt sett till och med nĂ„got mindre Ă€n Liberaldemokraterna â som gjorde ett mycket bra val.
Ănnu bĂ€ttre gick det förstĂ„s för Labour, som vann 232 nya mandat. Ăven den mĂ„ttligt matematiskt intresserade kan emellertid notera skillnaden mellan Tories storförlust och Labours jĂ€mförelsevis mycket mindre vinst. MĂ„nga övergav alltsĂ„ Tories. Men valde inte alltid att rösta Labour för den sakens skull.
MĂ„nga gick alltsĂ„ istĂ€llet till Liberaldemokraterna. Eller till De gröna â som ocksĂ„ gjorde ett bra val â eller lokala smĂ„partier. Eller rentav till uppstickaren The Reform Party till höger om Tories. PĂ„ samma sĂ€tt förlorade Labour förmodligen en del vĂ€ljare till The Workers Party till vĂ€nster om Labour. Ingen av de senares framgĂ„ngar var emellertid av sensationell natur. DĂ€remot stannade förmodligen mĂ„nga gamla Torie-vĂ€ljare hemma pĂ„ sofflocket.
Det görs inte precis reklam för lokalvalen ens i centrala London.
Lokalvalen brukar i och för sig locka fÄ vÀljare och i sig ofta vara ganska avslagna affÀrer. Jag överraskas av den praktiskt taget totala avsaknaden av valaffischer i London, vilket jag sedermera fÄr förklarat delvis beror pÄ hÄrda (och obegripliga) regler. Fast nu var förstÄs den sittande borgmÀstaren Sadiq Khan frÄn Labour ohotad i vilket fall som helst.
En annan populÀr tidigare borgmÀstare i London, fast dÄ frÄn Tories, var ju Boris Johnson, men pÄ valdagen fick han problem att rösta eftersom han glömt de rÀtta id-handlingarna (i enlighet med det regelverk han sjÀlv infört). Som premiÀrminister var han vÀl Àrligt talat inte nÄgon större succé. Inte företrÀdaren Theresa May eller eftertrÀdaren Liz Truss heller. Kalabaliken av mer eller mindre (o)lustiga personer pÄ posten Àr förstÄs en förklaring till att Tories nu hÄller pÄ att falla ihop som ett korthus. Trots att den nuvarande premiÀrministern Rishi Shunak Àr hur stram som helst.
FÄr Rishi Sunak lÀmna 10 Downing Street för gott?
IstÀllet talar nu det mesta för att Labour-ledaren Keir Starmer fÄr hans jobb efter nÀsta parlamentsval. Inte för att han nÄgonsin varit spektakulÀr, utan pÄlitligt grÄ. Utan andra jÀmförelser lite grand som Stefan Löfven.
DÄ kan nog Stephen Doughty hoppas pÄ en riktig statsrÄdspost. För att genomföra den politik som frÀmst tycks gÄ ut pÄ en ÄterhÄllsam finanspolitik, fortsatt stöd till Ukraina, upprustat försvar och till och med mer kÀrnkraft. En del pÄminner om Tony Blair om New Labour under hans tid vid makten. Fast dÄ var ekonomin mycket bÀttre och Storbritannien fortfarande en del av EU. Och nÀr det kommer till vÀlfÀrdsreformer av mer traditionell vÀnsterkaraktÀr blir Labour-företrÀdare genast försiktigare. De vet att pengarna saknas.