Franska biltillverkare påverkas mindre av amerikanska tullar än tyska och svenska bilmärken.
Vår beredskap är god. Nej, exakt så uttryckte sig inte statsminister Ulf Kristersson. Och det var bäst så, för just den frasen äger ju viss historisk belastning.
Det var Kristersson föregångare Per Albin Hansson som sade meningen 1939, bara dagar innan andra världskrigets utbrott. Frasen har tagits som exempel på den mellankrigstida naivitet som rådde i Sverige, för vi ju inte alls väl rustade.
Det vill säga, inte militärt väl rustade.
Fast det var inte heller primärt det Hansson syftade på, utan livsmedelsförsörjningen – vilken verkligen var mycket bättre förberedd än under det föregående världskriget. Då hade det militära hotet varit mindre, men hungersnöd och social oro drabbade istället Sverige.
Så där kan det bli när politiker menar en sak, fast får uppleva en annan. Lite av de farhågorna klistrar sig också fast efter Kristerssons korta tal till svenska folket, när han kommenterade den amerikanske presidenten Donald Trumps drakoniska tullar – till synes riktade mot vart och vartannat land över hela världen (och som en kuriositet även lär drabba ett par obefolkade öar).
I sak har statsministern rätt. Frihandeln har gynnat både USA och Europa, inte minst det exportberoende Sverige. Vår frihandelsvänliga hållning ligger därför fast, samtidigt som våra statsfinanser är goda och ekonomisk expertis påpekar att våra möjligheter att hantera den amerikanska protektionismen ändå är större än vad som är fallet för många andra europeiska stater. Det finns svenska företag som har egen produktion i Förenta Staterna och dessa "amerikanska" bolag påverkas inte direkt.
Fast riktigt så enkelt är det kanske ändå inte. Vad vi nämligen riskerar att göra är att, likt Per Albin Hansson, tala om förberedelser för fel saker. Och inte ta tillräckligt höjd för det som verkligen riskerar att inträffa – om det ens är möjligt.
Låt oss minnas att efterkrigstidens svenska välstånd i huvudsak byggde på tre faktorer. Först och främst att vi aldrig drogs in i andra världskriget. Vidare att vi faktiskt hade en socialdemokrati (politiskt dominerande i decennier) som dess socialistiska grundideologi till trots insåg värdet av frihandel. Och sist men inte minst att världens starkaste stat – USA – drev en frihandelsvänlig politik.
Vad händer om en av dessa faktorer försvagas eller rentav upphör att existera?
De "goda" effekterna av andra världskriget har förstås för länge sedan upphört att gynna oss. Vi har dock hanterat denna utveckling hyggligt, delvis genom att i huvudsak undvika protektionistiska impulser när olika så kallade krisbranscher uppstått. Socialdemokraterna är förstås inte lika starka som förut, fast det har inte så stor betydelse eftersom de borgerliga partierna är ännu frihandelsvänligare. Över huvud taget är detta inte en politisk stridsfråga i Sverige.
Faran ligger istället för att själva garanten för en värld präglad av frihandel riskerar att lösas upp i tomma intet, på grund av en inkompetent amerikansk president. Senast vi såg något liknande var under den stora depressionen på 30-talet. Det drabbade alla länder, samtidigt som både höger- och vänsterdiktaturer noterade politisk högkonjunktur.
Vad gör ett frihandelsvänligt och exportberoende land som Sverige om själva grunden för vårt välstånd rycks undan?
Nåja, hela världen rusar visserligen inte nödvändigtvis i en enda riktning. Inom EU råder fortfarande samma frihandel som tidigare mellan medlemsstaterna och dessutom finns möjligheter att sluta frihandelsavtal också utom unionen. Till exempel det avtal EU nu håller på att ingå med det mäktiga Indien.
Problemet är snarare ett annat. Att svenska företag i så stor utsträckning är beroende av handeln specifikt med just Förenta Staterna, vår tredje viktigaste exportmarknad. Titta bara på det redan småkrisande Volvo. Visserligen har man en sammansättningsfabrik i South Carolina, men den är just det – en sammansättningsfabrik. Det är inte så att precis alla komponenter tillverkas där och detta gäller i varierande utsträckning för vilka branscher som helst.
Inte bara svensk utan framför allt också tysk bilindustri riskerar att drabbas hårt, medan exempelvis fransk inte är alls lika exponerad mot den amerikanska marknaden. I Frankrike oroar man sig istället för vinexporten, medan de politiska konsekvenserna kan bli allvarligast i Italien – som näst Tyskland har störst export inom EU till USA.
Naturligtvis kommer Washingtons agerande också att drabba de egna amerikanska konsumenterna och kanske är det just dessa effekter som så småningom kommer att knäcka regimen i Washington. Därför finns det skäl till viss försiktighet när motåtgärder ska vidtas i Bryssel. Två fel gör ju som bekant inte ett rätt och – tro det eller ej – det kommer en tid när presidenten inte längre heter Trump.