Snart kan det gröna gräset runt avloppet vara historia. Utsläpp av orenat avloppsvatten från enskilda avloppsanläggningar och läckande brunnar ska lycklitvis bli ett minne blott – det har beslutats sedan länge i riksdagen genom beslutet om miljökvalitetsmål. EU har vattendirektivet som pekar i samma riktning.
Trots den breda politiska viljeyttringen och miljöargumenten går det ändå nationellt trögt att byta ut de enskilda avlopp som inte håller måttet. En situation som kanske inte märks lokalt. En del kommuner har på sista tiden ökat ansträngningarna. Exempelvis har Valdemarsviks kommun skyndat på inspektionstakten, minst 250 enskilda avlopp ska synas i Valdemarsvik i år (NT 4/5).
Samtidigt räcker inte enstaka lokala initiativ. Regeringen tillsatte tidigare i år en utredare som ska se över hur fastighetsägare kan få incitament att rena sina avlopp bättre (NT 25/5). Men om det går långsamt att byta avlopp varför tar inte lagstiftaren genom kommunen i med hårdhandskarna? Anledningen är enkelt – statens krav är betungande.
Det kostar i runda slängar mellan 60 000 kronor till 100 000 kronor att få en ny infiltrationsanläggning och eventuellt en ny trekammarbrunn. Självklart varierar priset beroende på markförhållanden och så vidare – oavsett kostar det en vacker slant. Och det är inte helt oproblematiskt att lagstiftaren kräver en stor investering av fastighetsägare vars fastighet kanske inte är värd mer än ett par hundra tusen.
När det dessutom finns en tydlig stad-land dimension på frågan blir den svårhanterad. Enskilda avlopp finns på landsbygden, boende i städerna drabbas inte. När vi befinner oss i en tid då konflikten mellan stad och land blir allt mer politiskt laddad framstår kraven på enskilda avlopp som än mindre attraktiva att driva politiskt, i alla fall av en del partier.
Att staten skulle gå in med pengar för att underlätta omställning är dock inte önskvärt. Det missgynnar fastighetsägarna som sedan tidigare har följt kraven och personer med kommunalt vatten och avlopp bör inte ta kostnader för enskilda avlopp. En hel del talar därmed för att det lär gå fortsatt trögt att byta ut enskilda avlopp.
***
På tal om enskilda avlopp skrev Anders Mårtensson som är vd för VVS-Fabrikanternas Råd en debattartikel som publicerades i onsdagens NT. Han budskap var: ”För att vi snabbare ska få väl fungerande avlopp behövs ett tydligt och enhetligt regelverk som skapar förutsättningar för en ökad åtgärdstakt.” I april skrev Mårtensson en text med ett liknande budskap om att fler avlopp behöver bytas snabbare, rubriken var ”rena avloppen nu” (NT 28/4).
Då Mårtensson företräder vatten- och avloppsindustrin kan det hela fungera som en påminnelse om att för vissa är gräset fortsatt grönt runt avloppsbrunnen.
***
Det visar sig att det inte enbart är runt enskilda avlopp som det finns problem. Landets kommunala vatten- och avloppsnät behöver stora investeringar. Men med den investeringstakt som kommunerna höll förra hösten är inte alla rör utbytta förrän om 250 år, rör som i många fall redan är 100 år. Enligt en rapport presenterad av Svenskt Vatten tidigare i år skulle den årliga investeringen behöva vara 22 miljarder kronor, trots det investeras bara 12 miljarder kronor under 2017.
Det ökande underhållsbehovet sammanfaller dessutom med en större efterfrågan på vatten när befolkningen växer. Sedan väntar nya krav på vattenrening och anpassningar av anläggningar till ett mer extremt klimat. Ovanpå det hotar lägre grundvattennivåer vattentillgången.
Risken är att eftersläpande underhåll och ökade krav leder till att notan slutligen måste tas av skattebetalarna i stället för av kollektivet som använder kommunalt vatten och avlopp. Det kan bli fallet om kommunerna genar och finansierar underhåll samt nyinvesteringar med skattemedel och inte genom avgifter. Särskilt för hushållen som har tvingats byta enskilda avlopp för att uppfylla hårdare krav lär det finnas en ovilja att via skattsedeln täcka upp för kommunala brister. Ett annat scenario är ett öronmärkt statligt stöd, något som missgynnar de kommuner som faktiskt har underhållit nätet – Norrköping är inte en sådan kommun. Här hanteras i genomsnitt 100 vattenläckor per år.
***
Finns debattartiklarna från VVS-Fabrikanternas Råd fortfarande i färskt minne? Sådana opinionsbildande insatser för att mobilisera fram mer jobb åt industrin lär inte behövas. Det bör finnas mer än nog med jobb när vatten och avlopp framstår som det nya krisande infrastrukturområdet efter järnvägen.