Medan den sovjetiska krigsmakten agerade stelbent var improvisation en finsk styrka under finska vinterkriget 1939-40. Mer än 80 år senare går många erfarenheter från då att åter tillämpa.
En mycket framgångsrik taktik som provades på framför allt huvudvägen mellan Raate och Suomossalmi var motti. Ursprungligen ett virkesmått innebar begreppet under vinterkriget att man styckade av sovjetiska kolonner i lämpliga stycken. Var och en av dessa mottin skars av från allt samband med sina huvudförband, men bekämpades därefter bara passivt. Det räckte. Krigsvintern gjorde resten.
Med alla dess skillnader finns det också likheter mellan Finland för mer än trekvarts sekel sedan och Ukraina i dag. Förutom folkförsvars-, för att inte säga krigarmentalitet, har den ukrainska försvarsmakten byggt motståndet på defensivt uppträdande, flexibilitet och improvisation. Medan den ryska krigsmakten försökt förlita sig på tunga pansarförband och att hålla de största vägarna, har ukrainarna främst uppträtt i mindre enheter. Ofta till fots och väl rustade med lätta pansarvärnsvapen.
Till sist har till och med mottitaktiken aktualiserats, om än inte nödvändigtvis av ursprungligt val. På flera platser nordväst om Kyiv, liksom på vägar mellan Mykolajiv och Odesa, har ryska förband inneslutits i fickor – ibland för kortare tid och ibland som det förefaller mer permanent. Ett utmärkt sätt för det ukrainska försvaret att i praktiken slå ut fientliga förband och samtidigt hushålla med egna resurser.
Särskilt vid Irpin, nordväst om huvudstaden, finns det inneslutna ryska förband om tusentals soldater. I sammanhanget förefaller de ryska trupperna ha begått ett kraftfullt självmål genom att spränga en kraftverksdamm i närheten, vilket i sin tur renderat en kraftig översvämning och förvärrat belägringen av de egna trupperna.
Gratulerar, som man säger.
Слава Україні! Героям слава! (Ära åt Ukraina! Ära åt Hjältarna!)