Att Putinryssland sedan flera år bedriver ett intensivt propagandakrig mot västvärlden är numera välkänt. Detsamma gäller givetvis för Xi:s Kina. Men där redan de första bolsjevikerna var skickliga på desinformation och vilseledning framstår propagandan från Peking oftast som klumpig och allt för aggressiv för att vara riktigt effektiv. Än, ska tilläggas.
Det är nämligen bara en tidsfråga innan kineserna är ikapp. Enorma belopp satsas på att anställa journalister och starta upp statskontrollerade tv-stationer och tidningar vars huvuduppgift är att föra ut den ”korrekta” bilden av Kina till omvärlden. Flådiga studios och stora pengar är däremot inte nödvändigtvis lika med framgång. Att få journalister och bloggare i väst att beskriva händelser och konflikter i linje med Kremls eller Pekings talepunkter behöver inte kosta någonting, men är lika med jackpot för regimerna.
Nättidningen Coda, vars syfte är att granska konflikter och desinformation, beskriver i ett reportage (30/7) hur olika nätmagasin och bloggar på yttersta vänsterkanten har tonat ned det pågående folkmordet på uigurerna och ifrågasatt Hongkong-upprorets legitimitet. En av de mest tongivande plattformarna är The Greyzone, som publicerat flera texter i syfte att sprida tvivel kring omfattningen av förtrycket mot uigurerna.
Dess grundare Max Blumenthal har varit med flertalet gånger i de regimkontrollerade nyhetskanalerna RT och CGNT samt varit gäst hos Fox News Tucker Carlson. Att Peking uppskattar The Greyzone och Blumenthals dimridåer om uigurerna är uppenbart då höga tjänstemän på kinesiska utrikesdepartementet delat texterna på Twitter. Blumenthal och hans plattform är också anhängare av Assadregimen och Nicolas Maduro i Venezuela.
I Sverige har Kommunistiska partiets organ Proletären sedan länge drivit en Assadvänlig-linje och är lojal med Maduro. På senare tid har tidningen även beskrivit demonstrationerna och den nya ”säkerhetslagen” i Hongkong helt i enlighet med regimens intresse. Mönstret känns igen: samma vidriga logik som fick 1970-talets vänster att – med öppna ögon – omfamna mördarna Mao och Pol Pot driver den idag i armarna på Assad och Xi Jinping.
Sektvänstern måste dock arbeta hårt om den stora massan ska sluta upp bakom Xi:s projekt. I takt med att allt mer fakta om övergreppen i Xinjiang kommer fram – parat med Pekingregimens ökande brutalitet – blir det allt svårare för världens demokratiska länder att fortsätta låtsas att allt är som vanligt. Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.