Problemet med löneskatterna har ökat med tiden då en allt mindre del av arbetsgivaravgifterna går till arbetstagarnas socialförsäkringar och allt mer är en ren skatt.
Ändå har problemet varit oprioriterat av politiken. Det kan bero på att befolkningen underskattar problemet. Undersökningar visar att tre av fyra svenskar kraftigt underskattat skatten på arbete, och tror att den ligger under 40 procent.
Sanningen är att ungefär hälften av de pengar arbetsgivaren lägger på lön går direkt till skatt istället för till den anställdas lönekonto.
Därför är det inte konstigt att frågan om att synliggöra kostnaderna för löntagarna blir en ideologisk stridsfråga. Regeringen snabbutreder nu frågan om att göra det obligatoriskt för myndigheter att tydliggöra löneskatterna i lönespecifikationerna. ”Nu vill regeringen göra propaganda av din lönespecifikation”, dundrar ledarsidan på den fackliga tidningen Arbetet.
Ännu värre blir det med marginalskatterna. Vid löner som passerat gränsen för statlig skatt går cirka två tredjedelar av lönekostnaden direkt till staten. Det minskar inte bara arbetsgivarnas incitament att anställa och arbetstagarnas incitament att jobba mer.
Det får även förödande effekter för incitamenten att starta och driva företag. En företagare som har en egen lön under gränsen för statlig skatt, och som vill öka lönen, betalar alltså dubbelt så mycket direkt till Skatteverket än till sig själv. Trots att denna är ensam ägare till sitt företag och dess tillgångar.
Det är en symbol för hur gynnsamt det är att driva företag i Sverige. Det illustrerar också varför det är så viktigt att de så kallade 3:12-reglerna om ”lågbeskattad” utdelning görs mer gynnsamma. Den ”låga” skatten är i praktiken över 36 procent. Och för att få ut någon utdelning att tala om måste företagaren först betala ut höga löner till sig själv. Den totala skatten för företagaren blir därför mycket högre än skatten på utdelning.
Skatten på kapital är avsevärt lägre, vare sig man sparar i ISK eller i vanligt aktiekonto. Investeringar och risktagande inom värdepapper gynnas alltså mer än investeringar och risktagande i eget företag.
Det har förekommit gott om upphetsade röster från det borgerliga lägret när ISK-skatten höjts. Det finns skäl för borgerligheten att fundera över vilket samhälle man vill skapa med sin skattepolitik.
Ska Sverige vara ett samhälle för de redan förmögna, eller ett samhälle för de som tar risker och anstränger sig för att skapa en bättre framtid för sig själva och landet?
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.