Vi ska handla med dem men aldrig bli beroende av Kina

Det är en hård och hotfull värld vi lever i. Den ryska invasionen av Ukraina blev ett uppvaknande för många men det var inte världen som förändrades utan vår medvetenhet om hoten.

Det måste bli Kina som på den internationella scenen förhåller sig till den fria världen, inte tvärtom, skriver Gunnar Hökmark. Bilden från Wuhan, Kina.

Det måste bli Kina som på den internationella scenen förhåller sig till den fria världen, inte tvärtom, skriver Gunnar Hökmark. Bilden från Wuhan, Kina.

Foto: Johan Björnfot

Krönika2023-01-09 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det ryska hotet mot sin omvärld, mot sina grannar och mot Europa hade funnits där hela tiden. Sverige hade en säkerhetspolitik som byggde på en illusion som gick sönder när verkligheten visade sig som den var. Det är därför Sverige in i det sista hölls utanför Nato-samarbetet och det är därför vi nu inte är medlemmar. 

Parallellt med det ryska kriget i Ukraina och de hot som finns om att Putin vill öppna andra fronter måste vi nu se det hot som Kina är. 

Kina är ett land kontrollerat, styrt och förtryckt av det kinesiska kommunistpartiet. Det finns ingen frihet för den enskilde. När som helst kan den styrande makten fängsla den enskilde, förbjuda en aktivitet eller beslagta ägande. 

Det är i alla delar av de kinesiska samhället diktaturens logik som styr. Men det är också diktaturens logik som styr över den kinesiska utrikespolitiken i alla dess delar, även när det gäller kinesiska företag som är verksamma i andra länder. De är alla underordnade den kommunistiska maktapparaten och skyldiga enligt lag att bidra till landets underrättelseverksamhet, det vill säga spioneri, och säkerhetspolitik. 

Kommunistpartiets ledare hatar demokratin, yttrandefriheten och det fria flödet av information. Därför fängslas de som säger vad som inte får sägas i Kina och därför hotas de länder och medborgare i andra länder som kritiserar förtrycket.

Trots diktaturens grymhet och brutalitet, och trots den vansinniga energipolitiken, eller hälsopolitiken, finns det likväl dem i den demokratiska världen som inte kan låta bli att beundra det som kallas ”elitstyre” eller som naivt luras av diktaturens löften om klimat och beundrar att man kan fatta beslut utan ”bråk”. 

I svenska media fanns vid covid-epidemins utbrott en lång rad beundrande reportage präglade av kommunistpartiets propaganda om hur snabbt man agerade mot smittspridning, hur snabbt man byggde nya sjukhus (faktiskt ännu snabbare än vad cement hinner torka) och en lång rad exempel på ”resolut” agerande. Mindre rapporterat var att information om smittan förbjöds, censurerades och manipulerades. Och idag är det uppenbart att man misslyckats djupt med att hantera smittan. 

Ledande miljödebattörer har i sin naivitet uttryckt det så här; ”Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”. En annan krävde ”demokratipaus” och en tredje beundrade att regimen bestod av ”naturvetare”. 

Om de hade tänkt efter hade de noterat att det är i demokratierna som debatten om miljön och klimatet inte bara har flödat fritt utan också påverkat politiken. I Kina byggs det däremot fler kolkraftverk än någon annanstans. 

Den demokratiska världen måste nu för gott bryta upp från naiviteten. Vi måste på samma gång som vi låter Kina vara en del av den globala ekonomin – det är av värde för alla och alternativet är att Kina tillsammans med en lång rad andra despotier etablerar sin världsordning –samtidigt sätta gränser som skyddar vår säkerhet. Det måste bli Kina som på den internationella scenen förhåller sig till den fria världen, inte tvärtom. 

Företag som Huawei, TikTok eller järnvägsoperatörer som MTR måste ses som företag som kan verka i diktaturens tjänst. 

Regimen som står bakom dem har redan upphävt all frihet i Hongkong, invaderar öar i Sydkinesiska sjön, hotar och planerar att invadera Taiwan, håller den Nordkoreanska diktaturen under armarna, försöker tvinga länderna omkring dem till underdånighet, hotar demokratiska länder i Europa med desinvesteringar eller handelsbojkotter om man kritiserar diktaturen och bedriver redan i dag en gråzonskrigföring i form av underrättelser, spionage,  cyberattacker, patentstölder, desinformation samt samövningar med ryska förband i bland annat Östersjön. 

Vi ska handla med dem men vi får aldrig bli beroende av dem. Företagen ska få verka i våra länder men inte ges uppgifter som kan hota vår säkerhet och de måste kunna visa inför viktiga upphandlingar att de inte är ett hot mot oss. Kina får inte kunna hota svensk säkerhet och Sverige får inte vara ekonomiskt eller politiskt beroende till diktaturens välvilja. Så ser en viktig utgångspunkt för vår tids säkerhetspolitik ut. Det blir en viktig uppgift för Sveriges regering att forma den så den håller inför vår tids hot. 

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.