Nog är det stötande. Svenskarna är ett folk som har köande som nationalsport och när någon tränger sig före känner vi oss osvikligt försmådda. Därvidlag spelar det liten roll vilken kö det handlar om. Man gör inte så. Vem tror han att han är?
Att covidvaccinet har kommit att bli sinnebilden för ljuset i slutet av den evighetslånga mörka tunneln minskar inte direkt upprördheten. Det gäller förstås tajmingen också. Rapporterna om kösmitarna har varvats med nyheter om att mängden vaccin som kommer levereras minskar. Fuskarna exponeras alltså samtidigt som målet för många andra blir än mer avlägset.
Visst kan detta förstås handla om enstaka dåliga miljöer. Men det är svårt att tro – även om vissa säkert är värre. Men rapporterna kommer verkligen in från hela landet.
I Kiruna fick enhetschefer vaccin före omsorgspersonal som jobbar direkt med brukare. I Eskilstuna har åtminstone sex chefer samt anhöriga till dessa blivit vaccinerade helt utan att tillhöra någon riskgrupp. I Nässjö kommun förefallet ett 20-tal chefer ha gått före i kön. Liknande fall har också rapporterats i bland annat Norrtälje, Halmstad och Mörbylånga.
Vi klappar oss ofta på axeln för att vi har så låg korruption i Sverige. Det vi ser nu är ett tydligt tecken på motsatsen. Det finns sannolikt flera skäl till köfuskandet. Ett sådant är att man är van vid att ingen tittar. Många har säkerligen vant sig vid att kunna runda hörnen rätt kraftigt. Från hur man tar ut semesterdagar – numera känt som lex Dan Eliasson – till att ibland ta för sig av sådant som inte egentligen är ens eget.
Detta har inte varit något problem. Ingen har klagat och man har vant sig vid att bete sig på det viset. Så när det blivit dags för vaccinering framstod det nog som naturligt för många att ta för sig. Men de tänkte inte på att alla bryr sig extremt mycket om. Vaccinet är fått frälsarstatus och nåde den som försöker ta någon annans plats i himmeln. I detta fall extra mycket så eftersom trängseln faktiskt medför en risk att någon i onödan hamnar där.
Vad det handlar om är alltså institutionaliserad vardagskorruption som har gjort misstaget att råka visa upp sig i ljuset. Det skulle därför inte förvåna om många fler sådana här historier kommer att avslöjas vad det lider. Men det finns också skäl för många kommuner att se över hur hårt man granskar sina chefers förehavanden.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.