Vad Richard Jomshof borde ha gjort istället

I kraft av sin storlek som grupp, hörs det när de vädrar sitt missnöje över upplevd rasism och diskriminering.

Allt som är lagligt är inte lämpligt, skriver Anna Lövheim apropå Richard Jomshof.

Allt som är lagligt är inte lämpligt, skriver Anna Lövheim apropå Richard Jomshof.

Foto: Jessica Gow/TT

Krönika2024-09-28 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Richard Jomshof fick nyligen besked om att förundersökningen mot honom läggs ned, som misstänkt för hets mot folkgrupp när han delat islamkritiska teckningar på X. Låt gå för att vi i Sverige har en 250-årig, lagstadgad yttrandefrihet. Men, som vi konstaterat många gånger tidigare de senaste åren, apropå utspel i förhållande till islam – allt som är lagligt är inte lämpligt. Snarare synnerligen olämpligt att, som ordförande för riksdagens justitieutskott och därmed en av landets högsta folkvalda förväntade ambassadörer för vår rättsstat och dess principer, ens befatta sig med nedsättande texter eller teckningar mot en enskild grupp. Oavsett vilken. 

Därtill synnerligen onödigt – fast det kanske var hela poängen – när just den muslimska gruppen så ofta ändå kommer på kant med vad demokratiska stater och företrädare anser bör kunna tålas i en rättsstat. I kraft av sin storlek som grupp, hörs det när de vädrar sitt missnöje över upplevd rasism och diskriminering. Tyvärr dessutom ofta mer aggressivt än andra etniska grupper. Självklart förekommer enskilda fall av rasism och diskriminering, men att beskriva sig som en utsatt grupp i Sverige känns inte riktigt rimligt.

Globalt sett är de allt annat än en svag minoritetsgrupp. Drygt 2 miljarder människor bekänner sig till islam, vilket gör den till världens näst största trosinriktning efter kristendomens 2,5 miljarder. Muslimska grupper återfinns i de flesta av världens länder och ofta där befolkningsökningen är större än i dem med kristen grund, t.ex. i Mellanöstern, Asien och Afrika. De är den dominerande gruppen i många länder med mycket stark ekonomi och mycket handel med omvärlden, inte minst inom oljeindustrin. Religionen islam växer stadigt i antal bekännare och geopolitisk betydelse. Men därmed också i ansvar, för med storlek följer makt att påverka. 

Frågan är hur det globala muslimska samfundet själv lever upp till detta. Svenska FN-förbundets karta Globalis, visar världens största väpnade konflikter där FN agerar. Nära hälften av de 30 på listan finns i muslimskt dominerade eller styrda områden och länder. I flera fall är en av de stridande parterna klassad som en islamistisk terrororganisation. Boko Haram och Al Shabaab i Afrika, Al Qaida och IS i Mellanösternområdet. Därtill Talibanerna i Afghanistan, för att nämna några.

I USA kan den muslimska delen av befolkningen rentav komma att avgöra höstens presidentval. I ett så jämnt val och med ett valsystem där lokala grupper får stor betydelse, kan muslimernas röst, utifrån deras enskilt viktigaste faktor – hur kandidaten ställer sig i Palestina-frågan – bli det som tippar över till den ena eller andras favör. Trots allt en enskild fråga, och kanske inte den som USA:s framtid som nation borde avgöras på. 

De antisemitiska hoten mot judar har tyvärr alltid funnits runtom i världen. Hoten mot svenska judar och mot staten Israel har dock eskalerat på senare år, som ett resultat av att ökad inflyttning från muslimska länder har importerat konflikten i Palestina-frågan. Problemet är inte att folk har olika åsikter i sakfrågan, utan med vilket hat och på det kränkande och rentav brottsliga sätt det kan komma till uttryck. Radikala röster utnyttjar sin yttrandefrihet till att kränka en hel nationell minoritetsgrupp, eller för att hota enskilda individer. Tyvärr inte bara röster i marginalen, nej, till och med folkvalda företrädare för Vänsterpartiet har nu stängts av som ett resultat av sina yttringar. 

Och två fel kan aldrig bli ett rätt! Så istället för att sälla sig till judehatande muslimer – genom att i en position med maktövertag utnyttja sina fri- och rättigheter i syfte att kränka enskilda grupper – borde Jomshof och andra höga företrädare för samhället på riktigt ställa det muslimska internationella samfundet till svars för hur de använder den makt som de faktiskt innehar. Och avkräva dem svar på hur de menar att islam ska kunna bli en bidragande kraft i demokratiska länder – där grupper oavsett hudfärg, etnicitet eller religiös tillhörighet förväntas kunna leva i fred, sida vid sida.

Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.