Ett vanligt samtalsämne på senare år har varit hur skadligt det är med den ökande polariseringen. Det är i stora drag nonsens. Politisk polarisering kan snarare vara positivt. Det medför att väljarna får tydliga alternativ och att förslag verkligen stöts och blöts innan de genomförs.
Vad som däremot är odelat negativt är dumhet. Och det verkar vara en åkomma som åtnjuter ohejdad framfart för tillfället. Ett utmärkt exempel på detta är presidieplatserna i riksdagens utskott. Dessa har precis fördelats mellan partierna och gett upphov till en förhållandevis imponerande mängd klåperi.
Var och en som har någon som helst inblick i svensk politik torde vara väl medveten om att det är ett huvudsakligen organisatoriskt uppdrag. Man leder helt enkelt arbetet i utskottet. Därtill har ordföranden förvisso utslagsröst, men alla utskott har ett ojämnt antal ledamöter och riksdagen är full av ersättare så det är av mer akademisk karaktär.
Ändå ska vi plötsligt låtsas som att en ordförandepost i ett utskott är en maktposition av Guds nåde. Den som erhåller ett sådant uppdrag verkar av den allmänna debatten att döma kunna styra oinskränkt över det område som utskottet handhar – möjligen över alla områden. Detta gäller förstås särskilt ordförandeposten i det numera synnerligen prestigefyllda justitieutskottet – som ju har tillfallit Sverigedemokraternas Richard Jomshof.
Det är för all del ingen konst att förstå varför någon skulle hysa viss antipati gentemot Jomshof. Han har en lång historia av otrevliga uttalanden bakom sig. Men det är knappast en anledning att låtsas som om han nu är mäktigare än statsministern, USA:s president och Stålmannen.
Det vore rimligt att tänka sig att Jomshofs motståndare skulle njuta om inte av att han fått en position med viss prestige så åtminstone av att han tvingas ägna en hygglig del av sin tid åt att kontrollera formalia och att se till att utskottets arbete fungerar som det ska.
Men nej. I stället ska vi ägna oss åt låtsaslekar. Om justitieutskottets ordförande faktiskt var så vansinnigt mäktig kan man undra varför knappt ens politiska insiders kan berätta vem som innehade positionen förra mandatperioden. Det var Fredrik Lundh Sammeli (S). Minns ni hur han styrde Sverige med järnhand? Nej, naturligtvis inte. Det är helt enkelt inte en sådan position. Och det oavsett om den innehas av en socialdemokrat eller en sverigedemokrat.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.