Man kan ana en viss desperation och oro över att bli irrelevanta när andra partier tagit över deras politik. Och det leder onekligen till en del förslag som lider av förhastad populism. Men det är också i skärningslandet mellan populism och eftersatt politik som det kan bli intressant. Som när Jimmie Åkesson säger att de som möjliggör kriminalitet ska punktmarkeras och jagas, och att anhöriga till gängkriminella ska sättas under lupp.
Att de svenska kriminella gängen och klanerna ägnar sig åt infiltration av det svenska samhället är en otvetydig verklighet. Problemet är utbrett och finns i alla sektorer, och ger de kriminella organisationerna pengar, inflytande och kraft att fortsätta utvidga sin systemhotande verksamhet.
Frågan är hur långt vi är beredda att gå för att stoppa utvecklingen.
I Brå:s rapport ”Möjliggörare för kriminella nätverk” blir det tydligt att vi har mycket långt kvar innan vi har problemet under kontroll. Problemet finns i hela landet men kunskapen är ofta låg, exempelvis i mindre kommuner. Och om det uppdagas oegentligheter så är chansen låg att polisen utreder det, vilket gör att infiltratörer kan jobba kvar.
Möjliggörarna är ibland lurade, ibland lockade eller hotade, att samarbeta med nätverken. Sedan finns de, ofta släktingar till de kriminella, som aktivt sökt sig till olika positioner i syfte att infiltrera.
Motmedlen är bättre kunskap, en mer medveten säkerhetskultur samt mer utförliga kontroller av rekryteringar och av verksamheten.
Det är här det börjar brännas. För att få bukt med problemet kan vi behöva utgå från polisens kunskap om nätverken och dess tentakler. Och göra extra kontroller på de personer som inte bara ingår i kretsen av kriminella, utan även de strax utanför.
Det bryter mot liberala principer att behandla människor utefter vilka släktingar de har. Samtidigt finns det goda grunder för varför vi behöver misstänkliggöra dessa personer, som rekryteringskandidater och som anställda.
Goda principer kommer att behöva ställas mot varandra. Risken är att vi inte gör något alls i vår vilja att inte bryta mot goda principer. Ju längre vi väntar, desto otrevligare kommer det att bli att ta tag i saken.
Kanske behövs det fortfarande ett parti som är beredd att alltid gå ett steg längre. Och som tvingar sina samarbetspartner att rannsaka sina argument och sina värderingar, för att därefter (ofta) säga stopp och belägg, men ibland komma fram till att de kanske ändå har en poäng.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.