Högerpopulistiska, och till delar högerextrema, AfD får rekordhöga 18 procent i de senaste opinionsmätningarna. Därmed är de större än De Gröna (16 procent) och jämnstora med SPD. CDU kan glädja sig åt att vara största parti (29 procent).
Fast det är en tröst för tigerhjärtan. I de östra delstaterna är AfD på flera ställen största politiska kraft och utgör ett existentiellt hot mot CDU. Eftersom ett samarbete med AfD, på goda grunder, är uteslutet återstår mer eller mindre artificiella koalitionssamarbeten med enda gemensamma projekt att hålla ute ett annat parti ute. En strategi som spär på politikerföraktet.
SPD och De Gröna lägger hela ansvaret för AfD:s framgångar på CDU, som de menar har misslyckats med att hålla “flanken” högerut. Till viss del stämmer det. CDU:s katastrofval 2017, i spåren efter flyktingkrisen, innebar ett massivt väljartapp till AfD. Under Merkel övergavs också flera positioner som var centrala för kärnväljarna. Värnplikten slopades, kärnkraften fasades ut och skattetrycket ökade. Det fanns, om man ska vara krass, inte sa mycket som var “höger” med CDU under Merkels sista decennium vid makten.
Läget för CDU är mycket likt Moderaternas efter valförlusten 2014. Friedrich Merz svåraste utmaning består i att föra tillbaka partiet till (liberal)konservativa positioner utan att uppröra gamla Merkelanhängare för mycket. Bilden av Merz som “ärkekonservativ” är i ärlighetens namn till stor del skapad av hans fiender. Många konservativa blev till exempel besvikna när han ställde sig bakom förslaget om kvotering av kvinnor till partiposter. Inom kort ska CDU presentera ett nytt idéprogram som ska ange den ideologiska riktningen kommande år. En ödesfråga för både Merz och partiet.
Att bara lägga skulden på CDU för AfD:s framgångar är däremot inte rättvist. Förbundsregeringens förtroendesiffror är i botten. Många tyskar oroar sig för en ny migrationskris. Den gröna klimatministern Robert Habecks planer på att tvinga hushåll att installera dyra värmepumpar får väljarna att se rött. De grönas moraliserande över folks levnadsvanor driver också bort människor. En betydande del av dem fångas upp av AfD, som sedan länge samlar väljare från både vänster och höger.
Tyvärr inser de rödgröna att CDU:s rädsla för att på minsta sätt förknippas med AfD spelar dem i händerna. I dagsläget räcker det med att AfD röstar med CDU för att ett förslag ska dras tillbaka. Det synes därför inte bättre än att Tysklands politiska system riskerar att gå i baklås. Också det ett scenario som känns alltför bekant. Resultatet denna gång riskerar dock att bli katastrofalt för hela Europa.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing, programledare för Axess TV:s Panelen och krönikör på tyska Die Welt.