För ganska exakt tio år sedan kallade författaren Horace Engdahl Tyskland för ett Sverige för vuxna. På många sätt var och är det väl en träffande betraktelse, men applicerat på det nyss avklarade valet hos den stora grannen i söder ter utlåtandet sig helt obegripligt.
Avgående förbundskanslern Angela Merkel var ingen ideolog utan en strikt pragmatiker. Hennes CDU lär ha använt opinionsundersökningar lika intensivt som vårt känsliga Centerparti. Hennes politiska eftermäle handlar också främst om att ha tömt politiken på just politik. Valet blev en hård kamp om den opolitiska mitten.
Valrörelsen som i söndags kulminerade i fördbundsdagsvalet i Tyskland visade tydligt hur farligt detta kan vara. Kampen om väljarnas förtroende höll på i många månader utan att sakpolitiken någonsin lyckades tränga igenom.
Båda de stora kanslerkandidaterna har försökt bli valda på konceptet att de är mest lika Merkel och därför bäst lämpade som hennes efterträdare. Kristdemokratiske Armin Laschet förlorade efter att ha råkat skratta vid ett olämpligt tillfälle. Orättvist kan tyckas men Mutti skulle givetvis aldrig ha lockats till ett skratt i onödan.
Inte ens De gröna som rönte ansenliga framgångar lyckades nå igenom med sakfrågorna trots att tyskarna tar klimatfrågan på stort allvar, inte minst efter sommarens översvämningar, och att partiets kanslerkandidat Annalena Baerbock under sommaren uppmätte ett stöd på över 26 procent. I samma sekund som hon kunde behäftas med ett par mindre fel slocknade hennes lysande stjärna.
Partiernas politik har spelat en än mindre roll än spetskandidaternas dito. Ett personlighetscentrerat val kan förstås inte hjälpa att det kretsar kring personerna men det är också ett kraftigt underbetyg till de annars ansedda tyska medierna. Socialdemokraterna avser att om de tar makten, vilket inte är osannolikt, genomföra stora förändringar av socialförsäkringssystemet. Detta kommer att medföra en inte obetydlig skattechock för medel- och höginkomsttagare. Alltsammans skulle komma som en chock för många. Partiet är nämligen betydligt mer vänster än Olaf Scholz, kanslerkandidaten som allt ljus har fallit på.
Vi bör lära oss av detta. Tyskland har visat en väg vi bör sky som pesten. Låt oss i stället i våra val nästa år sätta sakpolitiken i främsta rummet. Låt oss för i vart fall en liten stund vara vuxnare än Tyskland.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.