Med 28,2 procent (plus 10,2 procentenheter) blev Kristdemokraterna med god marginal största parti. För borgmästare Franziska Giffeys SPD blev det däremot fiasko (18,4 procent).
Givet hur politikerna vanskött Berlin i åratal går det att prata i termer av ett missnöjesval. Skolor saknar lärare, brottsligheten har ökat, parallellsamhällen tillåtits växa fram och bostadsbristen förvärrats. En konsekvens av det rödrödgröna styrets intresse för symbolpolitik framför att adressera riktiga problem. Lägg ovanpå det en dysfunktionell förvaltning och fiaskoartade miljardprojekt som den 14 år försenade flygplatsen Berlin-Brandenburg (BER). Att valet i helgen var just ett omval, eftersom det som hölls 2021 dömdes ut av domstol på grund av allvarliga brister, befäster bilden av ett inkompetent styre. De våldsamma nyårskravallerna gjorde inte heller under för partierna till vänster.
Därmed borde saken vara klar, kan tyckas. Men Giffey vore ingen sann socialdemokrat om hon inte envist hävdar sin rätt att regera vidare. Trots att samtliga partier till vänster (SPD, Die Grünen och Die Linke) backar samlar de fortfarande en majoritet. För CDU:s del är man, om än största parti, i dagsläget utan allierade. Liberala FDP (4,7 procent) klarade inte femprocentsspärren. Balansgången mellan att å ena sidan gå hårt åt SPD och Die Grünen på delstatsnivå å den andra sitta i regering med samma partier fungerar uppenbarligen inte.
Wegner hoppas därmed på Die Grünen. Men värderingsklyftan är stor. Att underlätta för bilister är en av CDU:s hjärtefrågor. Die Grünen vill se ett bilfritt Berlin. CDU vill gå hårdare fram mot kriminella. Die Grünen tror på mjukare tag. CDU vill begränsa migrationen. Die Grünen vill ta emot fler flyktingar. Och så vidare.
CDU Berlins position är i mångt och mycket en spegelbild av läget på förbundsnivå. I opinionen är CDU åter största parti (cirka 27–32 procent). Ordförande Friedrich Merz projekt att föra partiet till höger går helt klart hem hos kärnväljarna. Hans tuffa debattstil i kammaren och i tv-sofforna har blåst nytt liv i tysk politik. Men den konfrontativa tonen, gärna i riktning mot Die Grünen, försvårar också ett eventuellt svartgrönt samarbete (färgen på respektive parti).
Sällan är skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt så tydlig som i politikens underbara (nåja) värld.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.