För exakt 69 år sedan hände inget av betydelse. Den 11 april 1954 är rent av den tråkigaste dagen under hela 1900-talet, om man ska tro en undersökning genomförd av en brittisk forskare vid det ansedda universitetet i Cambridge.
Efter att forskaren låtit en dator gå igenom 300 miljoner viktiga händelser under förra århundradet blev slutsatsen att den 11 april 1954 inträffade inget märkvärdigt alls i världen. Det hölls något val i Belgien, en småkänd brittisk fotbollsspelare gick bort och en ännu mindre känd turkisk akademiker föddes. Det var det.
Att beskriva en dag som tråkig sänder dock högst negativa signaler. Det ställer den 11 april 1954 i något av historiens skamvrå. Och för varje år som går verkar vi få allt svårare att hantera dagar där inget händer.
Generellt verkar vi sky allt som anses tråkigt. Någon minut av tristess och en skärm med sociala medier dyker upp.
Den låga acceptansen för tristess i största allmänhet märks särskilt i politiken. I den offentliga debatten ägnas mycket tid och kraft åt lättuggade politiska spörsmål med ett visst underhållningsvärde. Den eviga följetongen om Donald Trumps eskapader i amerikansk politik har utvecklats till en dokusåpa.
Dragningen mot att politiken blir en del av underhållningsbranschen märks även i Sverige, om än i mildare form. På sociala medier kan vi ständigt följa partiledare och andra toppolitiker. Vi får se vad de gör, vilka de träffar, vad de äter och dricker. Vi har till och med fått läsa spaltmeter om vad talmannen och Norrköpingsbon Andreas Norlén bjuder partiledare på till kaffet.
Kravet verkar alltmer vara att politikerna ska underhålla oss. Så att vi inte får tråkigt.
Kanske är det också därför som mer komplicerade frågor gärna går under radarn. När Norrköpings kommun klubbar budgetarna i kommunfullmäktige brukar intresset vara svalt, men när framtiden för den kommunala bastun vid Övre Glottern lyftes var engagemanget desto hetare.
Samma dragning till politiska konflikter med lägre kunskapströskel och större underhållningsvärde märks genomgående. Det så kallade kulturkriget frodas. I tv-debatter kan toppolitiker dyka upp med allehanda omöjliga accessoarer, likt kolbitar och falukorvar.
Visserligen var inte mycket bättre förr. Men kanske är den 11 april 1954 ändå en dag att längta tillbaka till. För allt behöver inte vara roligt här i världen. Och kanske särskilt viktigt är det att politiker tillåts vara tråkiga.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning