2022 var ett riktigt ödesår när det kommer till bedrägerier mot äldre. Det rör sig främst om telefonsamtal där de gamla luras att använda sitt mobila bank-ID för att sedan bli av med stora summor pengar. Det är en lukrativ form av bedrägeri som är svår att följa upp. Kanske är tröskeln lägre när förövarna inte behöver se offret i vitögat?
Även denna ”nya” typ av brottslighet kan alltså spåras till de kriminella nätverken i Sverige. Just antalet anmälda bedrägerier uppmättes till 36 000 förra året, vilket är en ökning från 20 000 året dessförinnan. När görs något för att stoppa denna eskalerande brottsspiral?
Journalisten och författaren Lasse Wierup kommenterar i sin bok Gangsterparadiset: Så blev Sverige arena för gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd (Forum 2020) när Stefan Löfven sa ”vi kanske inte såg det komma”.
Wierup skriver: ”Sex ord, till synes helt uppriktiga. ’Vi’ som i de folkvalda och ’det’ som i det paramilitära våld vilket alltså nu skördade allt fler svenska offer.”
Redan hösten 2007 skildrade han i Svensk maffia – en kartläggning av de kriminella gängen hur antalet mc-klubbar, fängelseorganisationer, etniska nätverk och lokala brottsgrupperingar vuxit från en handfull till drygt femtio sedan början av 1990-talet.
Vi såg det alltså komma. Så varför gjordes ingenting?
Under riksdagsvalet i höstas var just gängkriminaliteten en het potatis. Med rätta. Den dystra utvecklingen har pågått alltför länge och det finns en stor otålighet i landet. För att möta den höll regeringen pressträff häromveckan om de 100 första dagarna vid makten. Då tryckte man just på att en ny offensiv mot gängkriminalitet är huvudfokus. Det är bra och behövs verkligen. Tyvärr.
Försurningen i samhället med växande kriminalitet är inte en enskild fråga, utan slår till mot skolan, vården och hushållen. Alla drabbas.
I aktuell forskning kartlägger Mia-Maria Magnusson, polis och doktor i kriminologi, öppna drogscener där gängen är verksamma. Detta för att kunna förutse skjutningar och förebygga problemen. Hon står med ena benet i polisens verklighet och det andra i forskningen – ett bra sätt att genom verklighetsförankring försöka få bukt med problemen. Och det gäller att börja i tid, säger Magnusson i en intervju med oss i Axess TV:s ”Förklara din forskning”.
Hur tidigt behöver man då vara ute för att vara ”i tid”?
”Redan när mammorna är gravida”, svarar hon. För då kan vi se att en familj behöver insatser och hinner göra något innan barnet dras in i fel sammanhang.
Mia-Maria Magnusson trycker på att de områden som har flest problem också behöver mest resurser. Problemen är ofta multidimensionella med exempelvis fattigdom och utanförskap.
Kriminaliteten brer ut sig i vår fysiska och digitala vardag. Den är ett försurningsproblem för hela samhället och problemen påverkar oss från vaggan till graven. Regeringen lär behöva fortsätta att fokusera på insatser för att stävja brottsligheten. Förhoppningsvis kan vi få en ökad trygghet inom en inte alltför avlägsen framtid. Det vore inte en dag för tidigt.
Katarina O’Nils Franke
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.