Den påfallande korta stormen kring Ulf Kristerssons (M) uttalande om invandring bar alla kännetecken för vår tids politiska stormar. I en partiledarintervju i P1 Morgon (7/7) fick Kristersson lägga ut texten om än det ena, än det andra. Bland annat förklarade han att invandringen har blivit en belastning för Sverige.
Genast gick det politiska vänstermaskineriet igång. Utspelen och artiklarna som förfasades över hur Kristersson kunde peka ut landets alla invandrare som en belastning avlöste varandra. Det var förvisso inte vad Kristersson hade sagt och det verkar långsökt att han någonsin skulle säga att invandrare är dåliga – i sig eller för Sverige. Varken han eller partiet tror på det.
Så här har det gått till varje gång under åtminstone de senaste 20 åren. Borgerliga politiker säger något, vänstern vantolkar och attackerar under spelad kränkthet. Borgerligheten har tagit för vana att böja sig för kritiken och be om ursäkt för sina uppfattningar och sin politik. Men den här gången hände något annat.
Ulf Kristersson bad inte om ursäkt. Inte ens lite grann. I stället skrev han ut på Facebook att justitieminister Morgan Johansson (S) och jämställdhets- och bostadsminister Märta Stenevi (MP), som gått särskilt långt i kritiken mot Kristersson, fördummar debatten och att de borde skämmas för detta samt för sin oförmåga att ta tag i utanförskapet och kriminaliteten.
Det låter inte märkvärdigt alls. En politiker som står upp för sin politik. Men att en borgerlig politiker i Sverige inte accepterar vänsterns moraliska företräde är stort. Särskilt när det går utanför det ekonomiskpolitiska där man möjligen till nåder har kunnat stå på sig.
Bäva månde Socialdemokraterna. Deras position i svensk politik hänger redan på en skör tråd. Förmågan att regera är kraftigt ifrågasatt av alla de naturliga skälen. Någon politikutveckling har inte skett på snart 20 år. Den moraliska kommandohöjden är till stor del vad som kvarstår, och den är en illusion. Plötsligt står oppositionsledaren och ropar att statsministern är naken.
Detta bådar gott. Sverige förtjänar en borgerlighet som inte ber om ursäkt för sina åsikter bara för att de inte sammanfaller med vänsterns. En borgerlighet som kan rätta kartan efter verkligheten behövs eftersom det är det enda sättet att lösa de problem som finns. Kristerssons agerande skänker hopp.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.