I Finspång har tusen namnunderskrifter samlats in i protest mot en planerad skogshuggning inom Grosvadsområdet. För drygt en vecka sedan lämnade nätverket Rädda Grosvadsskogen över namnlistan till Finspångs kommun och markägaren Holmen. Målet med listan är att i det korta perspektivet pausa den planerade huggningen och i det längre perspektivet att helt stoppa avverkningen (NT 3/8).
Protesterna mot Holmens tätortsnära skogsbruk i Finspång är en spegling av en alltmer infekterad skogsdebatt i Sverige och Europa. Kritiken växer mot skogsbruket. Det finns en växande vurm för att låta skogar stå obrukade. Och miljölagstiftningen ger allmänheten mer att säga till om.
Särskilt svårt har det under senare år blivit att bedriva skogsbruk nära tätorter. För över fem år sedan meddelade det statliga skogsbolaget Sveaskog planer på att börja sälja stadsnära marker. Orsaken? Att lokal opinion försvårade brukandet av skogen.
Markägare när större städer vittnar även om ett allt hårdare tryck på marken från allmänheten. En del beskriver det som att den tätortsnära skogen alltmer har blivit en arena för sport. Om tidigare generationer tog cykeln till skogen för att med stöd av allemansrätten plocka bär och svamp för husbehov så har nu terrängcyklar tagit sig ut i skogen tillsammans med löpare. Så det är ett tecken i tiden att ett tungt argument mot Holmens skogsbruk i Finspång är att Grosvadsskogen är viktig för orientering.
Vad kan då göras för att förena skogsbruk och allmänhet i tätortsnära områden? En återkommande lösning är, enligt allt från miljöorganisationer till EU-kommissionen, en övergång till hyggesfritt skogsbruk. Idén är att problemet är trakthyggesbruket, som går ut på att hugga ner alla träd i ett mindre område. Visionen är därmed att skogsmarken alltid ska vara trädbevuxen och när det blir dags att hugga avverkas bara en del av träden.
I fallet Grosvadsskogen använder sig dock Holmen redan av en hyggesfri metod. Skogsbolaget har påtalat att det inte är en total avverkning som planeras, utan det planeras en överhållen skärm och luckhuggning. Det innebär att det kommer att stå kvar många äldre träd, om än glesare än tidigare. Det kommer även att skapas ett antal gläntor där ungskog kan etableras. Skogskänslan ska på så vis bli kvar.
Uppenbarligen räcker inte det här. Och här har vi nog det verkligt stora problemet i skogen – att kravet på hyggesfritt skogsbruk inte dämpar kritikerna. De som motsätter sig skogsbruk vill inte ha ett annat typ av brukande, utan inget skogsbruk alls.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.