Beskedet att regeringen skrotar Skolverkets förslag för en nationell digitaliseringsstrategi mottogs med blandade reaktioner. Det som står ut är dock att anhängarna av digitaliseringen fortfarande inte har hittat bättre argument än att det skulle vara viktigt för sakens skull. Det är modernt med det digitala och mer av något modernt är alltid bättre än mindre av detsamma.
För all del. Det finns ett argument till: att digitaliseringen skulle vara viktig ur en rättviseaspekt. Men det är ju rent nonsens. Surfplattor och mobiltelefoner finns i så billiga utföranden att de finns i alla hem. Även de med väldigt begränsade ekonomiska förutsättningar. Tillgången till dessa verktyg, vilket är ganska magstarkt sätt att beskriva dem, är så nära universell som det är möjligt att få. Det som faktiskt skiljer studiestarka hem från andra är skärmfri tid. Om man faktiskt brydde sig om barn och elever från studiesvaga hem är detta vad man skulle ge dem.
Bort med alla skärmar från förskolan och lågstadiet. Skärmarna är särskilt skadliga för små barn men även i lågstadiet bör eleverna fokusera på att lära sig att läsa och skriva – för hand. Att skriva för hand triggar helt enkelt fler och andra funktioner i hjärnan än att skriva på datorn. Och vi lever inte på 1990-talet längre. Skolan behöver inte lära elever hur man slår på en dator och använder Office-programmet.
Använd dator i undervisningen där de fyller en faktisk funktion. Exempelvis om man går en programmeringskurs. Då är det fullt rimligt att använda datorer. Men det måste bli ett slut på detta envetna digitalisering för digitaliseringens skull-tänkandet i svensk skola.
Allting i skolan ska utgå ifrån om det är till gagn för eleverna. Är det inte det ska det som huvudregel inte användas heller. Skolan är vansinnigt dåligt lämpad som ett ideologiskt slagfält.
Ska man säga något positivt om den digitaliseringsiver som har pågått är det väl att vi nu känner till digitaliseringens baksida. Vi vet att det skadar inlärningen. Vi vet att de studiestarkaste eleverna kommer att klara sig ändå och de svagaste drabbas hårdast. Vi har känt till allt detta i flera år. Ändå har ingenting gjorts.
Därför är det faktiskt oerhört glädjande att se skolminister Lotta Edholm (L) ta sig an detta med liv och lust. För är det något som skolan behöver just nu är det en avdigitalisering.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.