I måndags firades det rejält på internationella rymdstationen, ISS. Amerikaner firade sin nationaldag och ryssar firade att landet hade intagit den ukrainska regionen Luhansk. Det första är helt normalt, det andra ett allvarligt brott mot diplomati och civilisation.
Kalla kriget kännetecknades inte minst av rymdkapplöpningen. När Sovjetunionen föll och kalla kriget var över gick man in i ett nytt skede. Rymden blev ett forum för samarbete snarare än konfrontation. Länder lade sina politiska skillnader åt sidan för att tillsammans främja människans intressen. Den främsta fysiska manifestationen av detta är ISS.
Nu verkar vi dock gå mot en tid av mindre samarbete och mer konkurrens. Ryssland drar sig inte för att använda alla arenor för propaganda vilket gör samarbetet med dem betydligt mindre aptitligt. De övriga ägarna – USA, Europa, Kanada och Japan – borde egentligen sparka ut Ryssland för detta övertramp. Men det lär inte ske.
ISS ligger i en ganska låg omloppsbana, mellan 340 och 400 kilometer upp, och behöver därför regelbundna krafttillskott för att inte dyka ned i jordatmosfären. Dessa tillskott kommer från ryska Sojuzraketer. Nasa har dock nyligen genomfört lyckade tester med Northrup Grummans Cygnusfarkost för att åstadkomma samma sak.
Kapaciteten behövs. Ryssland är berett att använda vad som helst som ett hot. Dmitrij Rogozin, generaldirektör för ryska rymdflygstyrelsen Roskosmos, hotade efter sanktionerna som införts på grund av kriget i Ukraina att lämna ISS och låta den slå ner på jorden. "Den flyger ändå inte över Ryssland."
Ryssland lär dock inte lämna, och inte heller sparkas ut. Samarbetet fungerar väl i praktiken bortom de centralt framtvingade propagandademonstrationerna. Och Rysslands egen rymdstation är inte klar på länge än. Kinas rymdstation, Tiangong, är liten men har börjat monteras i omloppsbana. USA har blockat Kinas deltagande på ISS vars livslängd förhoppningsvis utsträcks till 2030.
Ryssland och Kina lär fortsätta samarbeta på alla områden. USA får allt svårare att samarbeta med Kina och Ryssland. Europa är som vanligt villigt att bortse från det mesta och siktar på att samarbeta med alla. Om USA sätter hårt mot hårt kan nog även Europa stoppa sitt samarbete med det struliga Ryssland ett tag framöver.
En sak är säker. Tiden då det var samarbete som präglade den atmosfärbefriade zonen går mot sitt slut.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.