Han är norra Europas Michelangelo, den nederländske målaren Maarten van Heemskerck (1498–1574). Men få av hans målningar finns kvar. Många har förstörts av reformation eller krig.
Heemskercks kanske främsta verk finns dock i Östergötland – ett nästan sex meter högt och åtta meter brett altarskåp. Ett föremål som kung Gustav II Adolf räknade som Sveriges främsta konstverk jämte Sankt Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm.
Enligt legenden ska altarskåpet ha funnits ombord på ett fartyg som råkade ut för en storm och gick på grund i den östgötska skärgården. Det ledde till att kung Johan III, som är född på Stegeborgs slott, kunde köpa altarskåpet för 1200 tunnor vete. Därefter skänktes det till Linköpings domkyrka, där det står än i dag.
Möjligen är sägnen väl tillspetsad. Troligare är att altarskåpet köptes direkt från den stora Sankt Laurentiuskyrkan i Alkmaar, Nederländerna. Detta för att målningarna skulle undgå förstörelsen av bilder i katolska kyrkan under den så kallade bildreformationen.
En sak kan dock sägas med säkerhet – Heemskercks altarskåp har sedan omkring 1582 tryggt förvarats innanför tjocka stenväggar i Östergötland. Tack vare det kan det unika kulturföremålet – vars historia öppnar dörrarna i det rum vi kallar tid – fortsätta att berätta om svensk och europeisk historia och konsthistoria.
Men för att den här typen av kulturföremål ska bevaras även i framtiden krävs det att de ägnas omtanke och det planeras för dess skydd. Som situationen i Ukraina allt för tydligt visar är ett lands kulturarv ett mål för en angripare. Genom att attackera de institutioner som bevarar minnet av tidigare generationer förstörs en bärande del av ett nationsbygge.
Så när Sverige nu yrvaket ska återuppta totalförsvarsplaneringen krävs det att skyddet av kulturarvet inkluderas i arbetet. Oroande nog gjordes den senaste kris- eller krigsplaneringen på museer och arkiv i början av 1980-talet. I Sveriges Radio P1 konstaterades nyligen att svenska museer helt har glömt att förbereda sig för en hotfull omvärld.
Arbetet att skydda landets kulturskatter och arkiv är inte heller bara en nationell angelägenhet som berör ett fåtal museer. Minst lika viktigt är att arbetet görs regionalt och lokalt – där kunskapen finns om vilka viktiga föremål och arkiv som finns. En nyckelroll har länsstyrelsen, som kan samordna och initiera krisplaneringen. Handfast behöver det bestämmas hur Norrköpings konstmuseums samlingar ska föras i säkerhet. Eller vem som ska se till att takkronor från Sankt Laurentii kyrka i Söderköping plockas ner och magasineras.
Det svenska kulturarvet berättar allas vår historia. Och ansvaret att skydda det bär vi alla.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.