Den fjärde onsdagen i oktober brukar oktobermarknaden hållas i Valdemarsvik. Men inte i år. Så nästa vecka blir det ingen marknad. Det innebär ett hack i marknadens månghundraåriga historia som en plats för att handla och mötas.
Det är nu andra året i rad som oktobermarknaden ställs in. Orsaken är coronapandemin. Även om restriktionerna har släppt hann inte arrangören Lions planera marknaden på den korta tiden. Dessutom tryter det med ideellt engagerade i Lions berättade Sven-Erik Larsson i NT för en tid sedan. ”Som för många andra föreningar har vi svårt med tillväxten och vi har hög medelålder. Det här är ett stort ideellt arbete så vi hoppas att det finns andra som nu vill ta över”, sa Larsson.
Det är bara att hoppas att såväl oktobermarknaden som engagemanget för den återvänder. För det är en viktig mötesplats.
Precis som Mogata marken, Ramundermarken eller Rejmyre marken fyller oktobermarknaden i Valdemarsvik en ovanlig och viktig roll som mötesplats för alla i en bygd. Förr berättades det, i alla fall i Valdemarsviks omnejd, om att vissa såg man nästan bara lämna den egna gården en gång om året och det var för oktobermarknaden.
Även om marknadsdagarna inte längre fyller samma viktiga roll för att köpa och sälja det som behövs för året på gården har marknaderna en fortsatt viktig roll. För i takt med att allt fler butiker slår igen och allt mer handlas via nätet blir det ovanligare med platser och tillfällen där de flesta på en ort samlas. Så marknaderna behövs, kanske inte främst som handelsplatser utan mötesplatser. Och att det finns tillfällen att träffas lär vara allt viktigare för en orts attraktivitet.
Det som verkar locka utflyttare från städerna till mindre orter är just de mindre gemenskaperna, där man känner igen varandra och alltid kan hälsa på någon i mataffären. Eller på marknaden.
En som har beskrivit den växande attraktionen till mindre gemenskaper är den östgötske professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf. För en tid sedan beskrev Halldorf i Expressen hans egen familjs dragning till att köpa ett osett hus på den östgötska landsbygden: ”Det måste varit något mer som drev oss att kasta oss in i lånekarusellen utan att ens ha sett det hus vi skuldsatte oss för. Jag tror att vi sökte en plats. Någonstans där vi kunde slå rot, lära oss namnen på våra grannar och iaktta årstidernas gång.”
Marknaden – oavsett om den hålls i Valdemarsvik, Mogata eller Rejmyre – fyller här en viktig roll för en plats liv. Det är ett tillfälle för alla på en ort att kunna träffas. Det är något att samlas kring, om så bara för att köpa lite marknadskarameller och hälsa på sina grannar.
Edvard Hollertz