Bara sedan sommarvärmen drog sig tillbaka har landet skakats av två gigantiska kriser. Regeringens politik har lett till både Cementa- och kärnavfallskrisen. Båda har lösts på mycket kort sikt, ingen på längre. Den vanligaste reaktionen jag möter är att folk har svårt att förstå hur Socialdemokraterna kan låta detta ske.
Det är en bra och befogad fråga. Hur kan industrinationen Sverige plötsligt stå inför situationen där en stor och pålitlig del av vår elproduktion samt vår cementproduktion är nära att upphöra med ödesdigra konsekvenser för hela landet? Svaret är att det är Stefan Löfvens fel.
När han valdes fanns stora förhoppningar på fackmannen. Löfven skulle ena Socialdemokraterna och beslutsamt föra Sverige framåt och lite, lite vänsterut. När han nu avgår vet inte ens partiets mest lojala väljare vad det står för.
Problemet är att Stefan Löfven inte har någon politik. Han har alldeles uppenbart något slags rättvisepatos, men det har stannat vid en vag känsla och inte utvecklats till en politisk linje. Den känslan fick honom att driva EU:s sociala pelare, trots upprepade varningar. Nu är facken på allvar oroliga för konsekvenserna av detta.
Dessa vaga känslor som styrmedel har lett till att Miljöpartiets inflytande har blivit oproportionerligt stort. Socialdemokraterna saknar helt enkelt egen riktning varpå alla andra aktiva krafter får större verkan. Visst, det har bidragit till Löfvens stora politiska framgång: att slå sönder Alliansen. En mer politisk partiledare hade fått svårare att locka över Centerpartiet och Liberalerna. Detta har skett huvudsakligen tack vare Stefan Löfvens personlighet. Men det har varit oerhört skadligt för jobben, för Sverige som rättsstat och för välfärden.
Nästa partiledare måste ha en politisk kompass efter vilken den vill styra landet. Vänster eller höger är underordnat, men den måste finnas där. Det bästa, för landet och för S, vore förstås att partiet kastar ut MP, kör sitt eget race och söker stöd i riksdagen i varje enskild fråga. Efter två mandatperioder med överdrivet stort inflytande för MP behövs en återställare.
Och oavsett om partiet styr landet eller är i opposition behövs ett S med styrfart och en egen uppfattning om vad som är bäst för Sverige. Det spelar roll. Betydligt mer än vad nästa partiledare har för kön eller vilken intern falang vederbörande tillhör.
Sverige har helt enkelt inte råd med fler år av en viljelös socialdemokrati.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.