Flera Socialdemokratiska distrikt, från Skåne till Norrbotten, kämpar nu för att på partistämman i höst driva igenom ett krav på avskaffa karensavdraget för den som är sjuk, rapporterar Ekot. Detta är intressant av flera skäl, inte minst då sakförhållandena alla synes tala emot förslaget.
Under pandemin var det en självklarhet att på något sätt ta bort karensdagen. Hela poängen var ju att vi plötsligt skulle stanna hemma vid minsta symtom på förkylning, något som knappast hade varit möjligt om man samtidigt blev av med en hel dags lön. Detta klev dock regeringen in och åtgärdade tämligen skyndsamt, åtminstone relativt sitt övriga agerande.
Men att avskaffa karensdagen efter pandemin är långt ifrån en självklar åtgärd. Karensdagen är ett incitament som flödar ut ur den svenska arbetsmoralen. Man ska inte stanna hemma från jobbet för minsta lilla. Det är bra med en tröskel för att stävja lättjan. För all del, det är viktigt att tröskeln inte är för hög. Då har det slagit över till att bli ett straff för den som är sjuk. En dag förefaller vara en tämligen god avvägning. Den som faktiskt är sjuk tvekar inte att stanna hemma på grund av det och den som mest är lat släpar sig till jobbet i stället för att sova vidare när klockan ringer.
Energiminister Anders Ygeman (S), som även ordförande i partidistriktet Stockholms stad, hänvisar till att vi nu vet hur många liv som kan räddas av att vi slopar karensdagen. Men det gör vi inte alls. Vi vet att det behövdes under pandemin men har ingen aning om huruvida det skulle ha någon märkbar effekt alls på säsongsinfluensan i ett i övrigt öppet samhälle.
Därtill är karensavdraget dispositivt. Det faller inom ramen för vad arbetsmarknadens parter kan förhandla om i kollektivavtalen. Vill de ta bort det kan de göra det. Parterna har dock inte visat några sådana påtagliga tendenser. Men S vill nu inskränka den svenska modellen för arbetsmarknaden ytterligare. Detta ska regleras av politikerna.
Robert Olesen (S), ordförande i Kronoberg, menar att det ju blir ojämlikt annars. Det är orättvist om avtalen inte är likadana. Möjligen är det också orättvist att olika branscher har avtalat om olika löner – smidigare med en lön för hela landet kanske? Mer jämlikt också.
Det framstår hela tiden som mindre sannolikt att den sociala pelaren i EU var ett misstag från S sida. Det kan ha varit en långsiktig plan.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.