17:e december 2010. Mohammed Bouazizi, en tunisisk gatuförsäljare, har precis dränkt sig själv i bensin och sedan bränt sig själv utanför en lokal myndighetsbyggnad i Tunisien. Dagen efter började protester växa mot behandlingen av Bouazizi som föranlett hans självmord, och en månad senare var protesterna så stora att den tunisiska regeringen fick avgå. Där gick startskottet för det som skulle komma att kallas den arabiska våren.
Vid detta lag är det få som inte märkt av någon av konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina. Inflation, strömbrist, bensinpriser och även matpriser. Även om alla dessa är komplexa problem beroende på flera faktorer så har de alla förvärrats av kriget i Ukraina. Och det kan fortfarande bli mycket värre – inte minst i omvärlden.
Priset för bröd har sedan i mars skjutit i höjden i Mellanöstern och Nordafrika (MENA). Protester mot detta har redan brutit ut i Irak, vars vete till hela 50 procent importerades från Ukraina innan kriget bröt ut. Det är liknande siffror i många delar av den så kallade MENA-regionen. Det är inte särskilt konstigt, eftersom Ryssland och Ukraina tillsammans stod för ungefär en tredjedel av världens veteexport. Och eftersom bröd är en så pass viktig del av många människors matintag i MENA-regionen är situationen besvärlig.
Situationen är så pass besvärlig att det riskerar att bli väldigt stökigt. Det menar åtminstone Dr. Yaneer Bar-Yam, ordförande för New England Complex Systems Institute, som också förutsåg den arabiska våren 2010. I en intervju i Vice tidigare i år varnar han för att flera regimer nu står inför risken att våldsamheter bryter ut. Det är omöjligt att säga just när bägaren rinner över, men enligt Bar-Yam är vi i farozonen. Många experter menar också att de stigande matpriserna var en drivande faktor till folkets missnöje under arabiska våren. Det är inte svårt att förstå, att inte kunna mata sina barn mat är något som skulle driva de flesta till vansinne. En sådan situation kan lätt spinna ur kontroll. Vi måste komma ihåg att inbördeskriget i Syrien också var en produkt av den arabiska våren, och att IS sannolikt inte hade lyckats få samma fotfäste om det inte redan var kaos i landet.
Att detta även kan innebära en ännu större påfrestning även för Europa är uppenbart. Risken är att det triggar fram ännu en stor flyktingvåg, likt den från Syrien 2015, om situationen blir illa nog. Europa hade inte kapacitet att klara av den utmaningen på något vidare sätt då, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli bättre denna gång. Våra egna ekonomiska problem är redan påtagliga, och de skulle antagligen förvärras av en till flyktingkris.
Veteexporten från Ukraina har nu återupptagits från Ukraina, men det lär bli försenat. I stället för att skeppa via Svarta havet – som Ryssland blockerar – får man nu försöka att exportera via Polen och Rumänien, vilket är en omväg även utan de andra svårigheterna det medför. Till exempel så är inte Polen och Ukrainas tågrälsar kompatibla, så man behöver åtminstone två tåg för varje last. I Rumäniens fall måste man skeppa det via floden Donau till staden Constanta, vilket också är en komplex och kostsam process. I mitten av maj hade bara en procent av Ukrainas vete lyckats skeppas från Constanta.
EU behöver stödja i Ukraina för att se till att veteexporten fortsätter. Det är alldeles för viktigt för att få gå fel, och särskilt så fel som det nu riskerar att bli. Demokratin som utlovades av arabiska våren 2011 uteblev, och ett liknande scenario nu skulle sannolikt inte få ett bättre utfall. Det lär bara bli lidande. Och ännu fler problem för Europa, längre fram.