Helt i onödan har Sverige stängt ner två kärnkraftsreaktorer. Under 2015 stängdes en reaktor i Oskarshamn och 2017 en andra. I år, bokstavligen nu i dagarna stängs en reaktor ner i Ringhals som ska följas av ytterligare en nedlagd reaktor 2020. Samtidigt, närmare bestämt i förra veckan, röstade just de partier som i Sverige vill avveckla kärnkraften i Europaparlamentet för att utlysa vad de kallar ett globalt klimatnödläge. Det är ett beslut som saknar innehåll och betydelse, som anhängarna kallar en viktig signal men som helt enkelt bara är en symbolpolitik för att undvika verklighetens svåra frågor.
Syftet med att utlysa klimatnödläge är oklart. Det är väl känt att klimatfrågan är en global utmaning som kräver beslutsamhet och långsiktighet, förnuft och balans, men inte panik och ångest. De som allra mest stöder beslutet, gör det för att de menar att det ger en möjlighet att genomföra extraordinära åtgärder.
De tycks mena att det demokratiska parlamentariska systemet står i vägen för den politik de vill föra, där man offrar välstånd och kanske också formerna för demokratins beslutsfattande.Miljöpartisten Pär Holmgren, som tidigare oemotsagd av sina egna partivänner har lekt med tanken på att stänga riksdagen och införa en global despoti, var entusiastisk för beslutet. Andra tror att bara man skapar panik, domedagsstämningar och ångest kan man få igenom sin politik som man vill. Så ska inte demokratier och öppna samhällen fungera.
Det är bara i demokratier och öppna samhällen som beslut kan prövas och kritiseras, där politiska beslut kan omprövas och hårdare krav kan ställas när en politik inte fungerar.
Ansvarslösheten blir uppenbar när man betänker att de som nu vill utlysa klimatnödläge – som inte har någon saklig betydelse – driver på för att avveckla kärnkraften. De har redan skadat Sverige och vår förmåga att leda utvecklingen för att minska koldioxidutsläppen. Förra året – året efter att den andra reaktorn i Oskarshamn avvecklades – blev ett trendbrott. En utveckling där Sverige under de senaste 30 åren minskat utsläppen mest av alla länder, något som vi visat man kan förena med ekonomisk tillväxt, blev då pausad. Vi minskade inte utsläppen. Och för 2019 tyder siffrorna på att utsläppen kommer att öka.
Det beror på en usel och ineffektiv klimatpolitik som sätter tom symbolik före åtgärder som ger verkan. Nedläggningen av fyra reaktorer motsvarar nästan utsläppen från hela den svenska transportsektorn. Det rör sig om nästan en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av koldioxid. Nedläggningen av en reaktor nu i slutet av 2019 innebär en medveten ökning av mycket stora utsläpp, oändligt mycket större än effekterna av subventionerade elcyklar som närmar sig noll eller höjda skatter på flyget som heller inte ger något.
Att istället för att föra en ansvarsfull energipolitik tro man kan uppnå något genom att rösta för globalt nödläge är inte bara tafatt, handfallet utan också ansvarslöst. För man en energipolitik som leder till kraftigt ökade utsläpp hjälper det inte med regndans, än mindre med att man talar om ett nödläge som ska ursäkta ingrepp i vårt samhällssystem. Sverige behöver återgå till en politik som visar världen att man med demokrati kan förena minskade utsläpp med växande välstånd. Det är inte panik och ångest som hjälper oss, utan förnuft och beslutsamhet.