Pappor som inte använder föräldrapenningen är en omfattande rapport som baseras på pappor till barn födda 1994–2017. Rapporten visar att pappor sakta men säkert tar ut allt fler dagar med föräldrapenning, men att användingen är särskilt låg i vissa grupper. En reaktion på rapporten är förstås att det är gammal skåpmat. Men i så fall är det viktig skåpmat.
Pappor med låg inkomst är klart överrepresenterade bland dem som tar ut noll dagar med föräldrapenning. Något som gäller över hela mätperioden. Även utbildningsnivå verkar påverka. Det är betydligt vanligare att pappor som bara har förgymnasial utbildning inte tar ut några dagar alls än att pappor med eftergymnasial utbildning gör det – en trend som har stärkts under tiden. Det är också vanligare att utrikes födda pappor inte tar ut några dagar med föräldrapenning än att inrikes födda pappor gör det.
Det hade varit intressant att få veta hur uttaget av noll eller få dagar med föräldrapenning korrelerar med huruvida man har en fast anställning eller inte. Studien visar även att egenföretagare är överrepresenterade vad gäller uttag av få eller inga dagar, vilket knappast överraskar. Det är en del av livet som egenföretagare att alltid tvingas arbeta. Men detsamma kan i någon mån sägas gälla för dem som saknar fast anställning också. Då får man ta de påhugg man kan få. Och tackar man inte ja slutar folk ringa och fråga. Detta borde vara en intressant fråga för Socialdemokraterna.
Regeringen har dock hittills mest tagit fasta på att utrikes födda pappor inte är tillräckligt föräldralediga. För att komma åt detta vill regeringen ändra ett undantag i reglerna för föräldraförsäkringen. Som det är nu gäller kvoteringen inte för dem som tar ut dagar på grundnivå, alltså den lägsta nivån för sjukpenningnivådagarna. Den som har föräldrapenning på grundnivå kan alltså ta ut alla dagarna, även om den andra föräldern har en inkomst som ger en inkomstrelaterad föräldrapenning. Regeringen vill att 90 dagar ska vara vikta för vardera förälder oavsett värdet av dagarna.
Det är en rimlig förändring av systemet. Undantaget är svårmotiverat under alla omständigheter. För integrationen och ökat deltagande på arbetsmarknaden vore det nog bättre långsiktigt om välfärdssystemen var något man kvalificerar sig för snarare än något som bara ges till en.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.