I måndags gick Östgötatrafiken tillbaka till sina ordinarie tidtabeller efter sommaren. Men i vissa områden blir det inte som förr. Östgötatrafiken har valt att ta resurser från vissa områden för att satsa på andra.
En linje som har försvunnit är 441:an som trafikerade sträckan Norrköpings resecentrum-Östra Husby. En annan nedlagd linje är 432:an mellan Norrköping och Kvarsebo.
I vissa stråk satsar i stället Östgötatrafiken. Under rusningstid kommer det till Norrköping gå en buss från Söderköping var 10:e minut, från Krokek var 15:e minut och från Skärblacka var 20:e minut. Östra Ryd får en direktbuss till Norrköping. Finspång får två nya tätortslinjer och fler avgångar till Norrköping. Och på flera av sträckorna det satsas på förstärks även helgtrafiken.
Förändringen är av förklarliga skäl kontroversiell på de platser där linjer dras in. Lika naturligt är det att förändringarna välkomnas där kollektivtrafiken förbättras.
Politikerna å sin sida vill distansera sig från nedläggningarna och associeras med satsningarna. Kristdemokraterna har till och med vänt, från att vara för nedläggningen av linje 432 till att vilja ha den kvar.
Hela den debatt som har rasat under senare tid kring förändringen av kollektivtrafiken påminner också om hur det lät 2015. Då presenterade Östgötatrafiken en omfattande nedläggning av landsbygdslinjer. Den gången var det regionpolitikern Göran Gunnarsson (C), dåvarande ordförande i trafik- och samhällsplaneringsnämnden, som fick den otacksamma uppgiften att vara ansiktet utåt för förändringarna. Den här gången verkar dock de ansvariga politikerna ducka. I stället skickas tjänstemän fram. I Sveriges Radio P4 (12/8) fick Östgötatrafikens vd Sofia Malander försvara det som i grunden är ett politiskt beslut: ”Målet är inte att alla ska resa med kollektivtrafik. Utifrån de här politiska målen får vi acceptera att vi också har personer som får ta bil.”
Att ansvariga politiker några veckor innan valet vill distansera sig från avvecklingen av ett par landsbygdslinjer är förståeligt. I en valrörelse där partierna slåss om landsbygdsväljare är det uppförsbacke att först lägga ner bussen och sedan hänvisa till bilen som blir allt dyrare att tanka.
Samtidigt är politikens ovilja att tala klarspråk i frågan om kollektivtrafikens framtid det kanske största problemet. Det lär finnas en folklig föreställning om att kollektivtrafik ska finnas så att människor kan bo och verka i hela länet. Men det är ingalunda vad politiken har beslutat. I stället framstår den utstakade riktningen för Östgötatrafiken vara att satsa på vältrafikerade områden och korta restiderna. Östgötatrafiken växer i städerna och krymper på landsbygderna.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.