Joe Biden har hållit sitt sista tal från Ovala rummet i Vita huset i Washington D.C. Som president för det land som redan 1776 slog fast människors frihet och lika värde. Faktiskt lite av föregångare och inspirationskälla till det som sedan blev franska revolutionen med start 1789 och som grundlade treenigheten: frihet, jämlikhet, broderskap.
Men också Montesquieus maktdelningslära, den som utgick från att makt måste balanseras för att inte korrumperas - genom utformning av en lagstiftande, en verkställande och en dömande makt. Det system som Sverige och stora delar av världen anammat och som varit så framgångsrikt, inte minst i Europa. För så länge länderna har respekterat de olika instansernas integritet och balansen dem emellan, har ländernas välstånd och utveckling varit väldigt positiv. Det är denna frukt vi ännu så länge skördar i vår del av världen.
Men ack så skört ändå – som ju alla skapelser byggda av människor! Det räckte med en person vid namn Hitler för att använda systemet för att sedan vända det emot alla dess ursprungliga värden. Eller för den delen en Orban, för att demokratin ska börja halta betänkligt. Såhär nästan 250 år efter USA:s självständighetsförklaring och 80 år efter uppgången och fallet för Das Reich, håller Biden sitt gravtal och varnar för framväxten av en oligarki.
Är det han sätter fingret på, och det som vi till mans kanske anar och känner, början på en ny era? En världsordning där makten dikteras utifrån din rikedom – och vilket tryck, press (för att inte säga hot) du därmed kan sätta bakom dina ord? Att om tillräckligt många personer sätter sina egna intressen över allt annat, och kortsluter systemet för att nå det man önskar, hamnar vi kvickt nog bortom vad som kan kallas en demokratiskt anförd världsordning?
Det räcker med att titta tillbaka några veckor för att inse att Biden, om än försvagad av ålder och krämpor, efter många år i politiken besitter en skarp förmåga att överblicka landskapet framför honom. Donald Trump utser Elon Musk till sin ”högra hand” i att skapa ett nytt slags USA. Därefter talar han helt krasst om att från Danmark ta över den självbestämmande ön Grönland, som vore det ett affärsbeslut enligt näringslivets logik. Med pengar eller påtryckning ska det genomföras. Och Musk ser sig nödgad att upplysa de tröga européerna om vad för typ av styre de egentligen borde välja – i såväl Storbritannien som Tyskland.
Parallellerna är många med hur Ryssland utvecklats efter Sovjetunionens fall. En brutal marknadsekonomi där oligarker lierar sig med den politiska makten. Anfallskrig mot Ukraina, med förevändningen att – som det beskrivs, den egentligen ryska – befolkningen ska befrias när land och regering avnazifieras. Rena storrikesambitioner! Och likt Ryssland, som fjärmat sig allt längre från demokratiskt statsskick och mönster, ser vi också hur USA:s nya styre riskerar att göra detsamma. Det manar till eftertanke.
Samtidigt ska vi inte glömma skillnaden mellan retorik och handling. Det är ingen slump att oligarkerna under alla år investerat i fastigheter för miljardbelopp i Londons mest fashionabla bostadskvarter. Eller att det är vid de glamourösa hamnarna i Cannes och Nice de angör sina yachter samtidigt som de skickar sina barn till västvärlden för att nå de bästa privatskolorna, prestigeuniversiteten och utbildningarna. De vill med andra ord ha det som finns i väst. Rättsstatens grundpelare möjliggör och har kraft att upprätthålla – välstånd, individuell frihet och demokratiska principer. De vill bara inte behöva följa dess spelregler. Låt oss hoppas att USA nu förstår bättre än att välja samma destruktiva väg på resan mot framtiden.
Ledarsidans krönikör Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.