Ett nytt år har firats in! Från Sveriges Radios sändning på nyårsnatten hörde vi klockorna ringa runtom i hela vårt land – kyrkklockor som ringer till glädje och firande likväl som till sorg, men även varnar för fara och illdåd. Som ett slags skydd och hopp inför kommande års händelser i riket. Dessförinnan det klassiska körstycket Sverige av Stenhammar, som med all sin skönhet beskriver kärleken till vårt lilla land långt upp i norr, det där frid och lugn råder. Och med en önskan om att så ska det traderas från fäder till barn. Men hur? Esaias Tegnér prövar svaren om det sanna, det rätta och det sköna i dikten Det eviga, som inleder sändningen.
Kanske är det ingen slump att det är just detta som förmedlas till nyårsnattens eftertänksamma radiolyssnare, hemma och utomlands. Nyår är en naturlig tidpunkt för omstart, för nyvunna insikter att kunna prägla kommande handlingar. En tid för självrannsakan, en möjlighet att reflektera över hur vi lever våra liv – med eller mot oss själva, med eller mot andra och varandra. Vad är vår drivkraft? Det sanna, det rätta och det sköna, eller?
Varje år har sin beskärda del av med- och motgångar. Möjligheter som gavs eller togs, eller som gick oss förbi. Glädje och sorg. Hopp och förtvivlan. Och beroende på hur världen runtom ser ut, kommer fördelningen dem emellan att variera från år till år och senare betraktas i den historiska spegeln! Av rent personliga skäl kastar jag gärna 2024 på sophögen, ett år med alltför mycket olyckor, sjukdom och med professionella utmaningar, där människors svaghet och falskhet blivit tunga insikter att bära.
Men viktigare ändå, för hur världen i stort hanterat(-s) det år som gått. Äregiriga ledare som offrat sin befolkning och andra medmänniskor för lite ynka världslig makt och prålglans. Krig och våld, som lett till ytterligare ökad utsatthet för människor och miljö. Drivna av samma maktvilja bildar dessa herrar en ohelig samarbetspakt som just nu verkar ha tolkningsföreträdet när det gäller hur världen ska styras – bort från frihet och demokratiska grundbultar, i motsats till fred och samexistens i tolerans och ömsesidig respekt.
Alltmedan den vanliga människan, djurarterna och naturen kämpar på för att överleva. Och naturen ger oss tydliga tecken på hur allt inte står till, bara vi väljer att se. Kanske behövs nu mer än någonsin de konstnärliga uttrycken som sångerna, musiken och dikterna ger oss – de som kan hjälpa oss att också förstå det vi ser i vårt liv. Som får oss hitta viktiga ledtrådar till hur vi kan vara mot oss själva, mot andra, mot världen. För innerst inne vet du, jag och alla världens ledare om det vi gör är gott eller inte – om det goda syftar till egen vinning, eller om det är rätt och sant på riktigt!
Så låt oss gå in i 2025 med öppna ögon och en verklig vilja att med omsorg välja våra handlingar. Gentemot oss själva, våra familjer, vänner, medmänniskor och gentemot djuren, naturen och klimatet. Låt klockornas klang dröja kvar som skydd och hopp för ett nytt år, tillsammans med Tegnérs ännu högaktuella rader: ”Det sanna är evigt: kring himmel och jord genljuda från släkte till släkte dess ord. Det rätta är evigt: ej rotas där ut från jorden dess trampade lilja. Erövrar det onda all världen till slut, så kan du det rätta dock vilja… Det sköna är evigt: med fiken håg vi fiska dess guldsand ur tidens våg.… Så fatta all sanning, så våga allt rätt, och bilda det sköna med glädje! De tre dö ej ut bland mänskors ätt, och till dem från tiden vi vädje. Vad tiden dig gav, må du ge igen, blott det eviga bor i ditt hjärta än.”
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.