Nytt år, nya möjligheter – både för oss och våra avlopp. Snart ska det stamspolas hemma i huset, vilket kommer som en lättnad efter att kökshon både bubblat och ”rapat” vid upprepade tillfällen. För protokollet är jag ändå väldigt noga med att torka bort fettet ur stekpannan innan diskning och jag häller inte allsköns klet i vasken. Trots sådana försiktighetsåtgärder finns det många som slarvar, vilket har fått Kemikalieinspektionen på fötter. Sedan årsskiftet är det numer ett miljöbrott om du häller propplösare i vasken utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen.
Gör det själv-tiderna är därmed över, åtminstone om man använt starka propplösare. Har du medel hemma rekommenderas du omgående lämna in det som farligt avfall till miljöstation. Butiker som säljer propplösare ska ha dem bakom disk eller inlåsta. Dessutom förväntas butiksförsäljarna föra noggranna anteckningar över vilka som köper och hur mycket.
Jag förstår att det sliter på både rör och medmänniskor när en del inte kan följa instruktioner om varsam hantering eller att medlet ska förvaras oåtkomligt för barn. Men det känns ändå lite väl drastiskt att göra detta brottsligt. Vi kan inte förbjuda allt som är farligt. Sunt förnuft är ofta det bästa för överlevnad.
Precis som stamspolning emellanåt behöver göras som regelbundet underhåll behöver man emellertid återkommande påminna om våra vatten- och avloppsnät.
På senare år har den allmänna vetskapen om beredskap börjat sprida sig i samhället. Myndigheter krigsplacerar personal, det övas för eventuella kriser och krig och en ny ”Om krisen eller kriget kommer”-broschyr har skickats ut till hushållen. Ändå har medvetna och högteknologiska Sverige fortfarande undermåliga VA-nät.
Det låter kanske som en futtig fråga bredvid brinnande nyheter om gängbrottslighet och skjutningar, men VA-nätet utgör ett av våra mest samhällskritiska försörjningssystem. Efter luft kommer dricksvatten som nödvändighet för människan. Men att förbjuda propplösare löser inte den stora krisen.
Sveriges VA-infrastruktur bedöms av Svenskt Vatten ha ett årligt investeringsbehov på 31 miljarder kronor, vilket betyder att vi skulle behöva lägga till ytterligare tio miljarder på dagens investeringar. Det är alltför många viktiga meddelanden till allmänheten som skickas ut just för att varna om otjänligt dricksvattnet – varje gång blir det som en påminnelse om att det är något ruttet i konungariket Sverige.
De eftersatta rören ligger under marken och det man inte vet lider man inte av, brukar ju sägas. Men med tanke på hur ofta bristerna i VA-ledningarna bubblar upp till ytan är det inget hållbart argument längre. Det måste till omfattande renovering och ombyggnation av våra VA-nät. Det är en stor investering, men något vi måste prioritera.
I det lilla kan vi ta nyheten om propplösare som miljöbrott som en påminnelse om att besöka Kemikalieinspektionens hemsida för att få några goda husmorstips. Ett exempel är: ”häll diskmedel och hett vatten i avloppen då och då”. Det är nämligen ett – än så länge – obrottsligt sätt att minska risken för att både proppar och silverfiskar kommer upp i våra hem.
Ledarsidans krönikör Katarina O’Nils Franke är skribent och författare, senast utgiven med ”Rilke och filosoferna” (Ellerströms förlag).