EU-val om mindre än två veckor, men någon valrörelse existerar knappt. Några liberaler med flygblad i city häromdagen. Lite trötta affischer nedstuckna i marken på Norra promenaden. Ingen valfeber här, direkt! Helt olikt upplägget inför de nationella valen – man kunde tro att EU-valet inte angår Sverige och svenskarna särskilt mycket. I själva verket är det precis tvärtom! Ca sextio procent av vår lagstiftning har sitt ursprung från EU-rättsliga beslut. Inom vissa sektorer mer än så, t.ex. på miljöområdet.
EU – som det fredsprojekt det är från början – är inte bara regelmakare, utan även garant för den europeiska identiteten. Genom skapandet av en gemensam, öppen och fri marknad för varor, tjänster, kapital och personer har EU bidragit till gemenskaper utöver de rent marknadsekonomiska. Grundläggande värden såsom yttrandefrihet, jämställdhet, rättsstatens principer, mångfald och individens frihet, har fört Europa samman sedan efterkrigstiden. En känsla av gemenskap. Idén om ett fritt Europa där vi lever i fred.
Men värdegemenskapen utmanas hela tiden. De kommer utifrån – aktörer som vill förstöra för att man avskyr det västerländska, frigjorda livet. Eller aktörer som sett vår innovation och utveckling, och som nu gör samma resa men utan att gå omvägen via rättsstatliga principer och demokratiska processer. De finns också inom EU – länder som inte helt delar grundvärderingarna men som sett den ekonomiska nyttan av EU-medlemskapet.
Så många frågor, utöver dessa värden, bör vara i fokus – den gröna omställningen för ett hållbart EU, migrationen till och från EU och EU:s konkurrenskraft i förhållande till övriga världen när det gäller tillväxt, innovation och teknisk utveckling. Öka den, inte värna – för det är så vi behöver prata om saken. Tyvärr lever vi delvis med bilden att Europa sedan begynnelsen, nu och för alltid bär ledartröjan inom samhällsbyggnad. Trista fakta visar dock att såväl Kina som USA ligger betydligt längre fram än EU när det gäller innovation, tillväxt och produktivitet. Särskilt inom området AI, vilket kommer att förändra våra levnadsvillkor radikalt.
Inte heller Sverige kan längre rida på gamla meriter. Vår kvardröjande självbild som föredöme till trots, ligger vi i bottenskiktet på EU-ligan när det gäller såväl arbetslöshet som tillväxtsiffror och produktivitetsutveckling. Det görs helt enkelt för lite här, och det som görs går lite för långsamt. För att Sverige ska kunna konkurrera om nya företagsetableringar och vassa hjärnor som vill bidra behöver vi sätta fart. Och det ordentligt! För det vi gör, gör vi bra när vi gör det.
Då behövs modiga politiker som stakar ut en vision och riktning för Sverige. Och som kan beskriva vilken roll Sverige ska ta i EU:s gemenskap. Inte som en 30-årig bänknötare, som med skepsis eller förfasning iakttar övriga länders fasoner, när de inte gör som vi. Nej, som en engagerad spelare som är ”först på plan”, som vill vinna duellerna och som med frenesi argumenterar för det svenska förhållningssättet med stolt tjänstemannatradition, självständiga myndigheter och samhällsbärande trygghetssystem. Vi ska använda plattformen EU för att driva utvecklingen och skruva processerna så det gynnar oss bättre.
Sverige behöver också kroka arm med fler länder som är likasinnade och kraftsamla för att få ytterligare genomslag för våra prioriteringar. Men då krävs att politiker som tydligt visar vad som är Sveriges prioriteringar i EU. Och väljarna behöver få träffa de politiker som ska verka på vårt, svenska folkets, EU-mandat. Men hur ska det gå till när valrörelsen knappt lär komma igång förrän den slutar, på själva valdagen?
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.