Det höga huset är fullmatat med spionhistorier om dolda vapen, avlyssningsapparater, James Bond-snabba bilar och starka drinkar. Men varför lockar det?
Man brukar säga att verkligheten överträffar dikten. Sedan en tid tillbaka har hotet från främmande makt ökat samtidigt som det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde allvarligt försämrats. Det skriver Säkerhetspolisen på sin hemsida (24/11 2022).
Tekniken är en bov i dramat. Sverige ligger i framkant inom områden som spetsteknologi, forskning och innovation. För vi är ett mycket digitaliserat land och ett folk som bokstavligt talat går med informationen i händerna med våra smarta telefoner.
Samtidigt har vi den svenska naiviteten att stångas med. Säkerhetstänket har inte hängt med på samma sätt som teknikutvecklingen. Våra grannar i Tyskland har varit betydligt försiktigare. De har exempelvis hållit, närmast krampaktigt, hårt i sina kontanter och checkhäften för att slippa blippa kreditkort vitt och brett. Förmodligen finns förklaringen i en efterhängande rädsla från efterkrigstiden där Stasi spårade alla i Östtyskland och så många de kom åt i Västtyskland.
Men varför ökar spioneriet just nu?
För att krig föder spioner. Det konstaterar Michael Jonsson och Jakob Gustafsson från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i en studie från 2022: ”Flest aktiva spioner finns i Norra Europa och i Baltikum. Sverige har i sammanhanget ett utsatt geografiskt läge /…/ fall av spioneri kommer fortsätta att öka, inte minst mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina.”
Ryssland är den absolut dominerande mottagaren av spionage i Europa. Men hotet kommer även från andra håll. Svenska Dagbladet kunde nyligen visa att forskare från svenska universitet arbetat nära kollegor från Kina som haft band till den kinesiska militären (SvD 18/2).
Vad är det då som lockar? Varför väljer somliga att bli spioner?
Det är ofta mindre dramatiskt än man kanske kan tro. I FOI:s studie lär man sig att det kan vara personer som känner sig bittra över karriären. De har känt sig oviktiga eller inte blivit sedda och då blir spionrollen ett uppdrag där de får känna sig behövda. En del har problem med skulder och behöver pengar. Men oftast är det inga stora summor det handlar om – så spionfilmernas excesser med dyra bilar, alkohol och lyxhotell stämmer inget vidare med verkligheten.
Under andra världskriget var Stockholm i neutrala Sverige en samlingsplats för spioner. Motsvarigheten i dag är troligtvis Bryssel med alla sina internationella institutioner.
Samarbeten länder emellan är i grunden något bra och viktigt. Vi behöver knyta band och vänskap över landsgränserna. Men det kan behövas lite mer medvetenhet och kanske även cynism för att väga upp den alltför lättlurade naiviteten.
Vi får inte underskatta vårt värde. Sverige är ett högteknologiskt land med en stor försvarsindustri där skadan blir betydande när vi utsätts för informationsläckage och stöld. Om vi ska få till en välfungerande beredskap och ett civilt försvar att räkna med behöver medvetenheten om både brister och risker öka.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.