Det började med en sommarintervju i public servicekanalen ZDF. CDU:s partiledare Friedrich Merz fick frågan om hans syn på högerradikala AfD och ett eventuellt samarbete med partiet. På förbunds- och delstatsnivå var det givetvis uteslutet, svarade Merz. På kommunal nivå, däremot, ”måste man söka efter vägar hur man gemensamt utformar politiken”. Uttalandet utlöste en kritikstorm både från vänster och det egna partiet.
CSU:s ordförande och Bayerns ministerpresident Markus Söder gick genast ut och slog fast att det aldrig skulle bli aktuellt med något samarbete med ett parti som AfD. Samma sak gjorde Berlins borgmästare Kai Wegner (CDU) och förbundsledamoten Norbert Röttgen (CDU). För att nämna några. I ett försök att gjuta olja på vågorna twittrade Merz dagen efter att ett samarbete på kommunal nivå är uteslutet. Effekten blev den motsatta. Han anklagades nu för att backa från en position han inte hade gett uttryck för, det vill säga att CDU skulle ha varit öppet för ett samarbete med AfD.
Först ska det sägas att Merz inte är skicklig i intervjusituationer. Han är inte heller, så går ryktet i Berlin, särskilt intresserad av medieträning. Samtidigt vittnar den oförsonliga kritiken mot honom om att splittringen inom CDU mellan ”Merkelianerna” och konservativa fortfarande lever. Det bådar inte gott inför förbundsdagsvalet 2025.
Dessutom råder det en enormt upptrissad stämning. I mätningarna ligger AfD på cirka 20–22 procent. Partiets tillväxt går hand i hand med en accelererande radikalisering. Att uppfattas ge efter en millimeter till AfD ses därför av många tyskar som början till slutet för demokratin.
Samtidigt, och det var detta Merz misslyckades med att förklara, förhåller sig partierna sedan länge till AfD lokalt. I den lilla staden Backnang (Baden-Württemberg) röstade CDU, SPD och De gröna för AfD:s förslag att höja anslaget till den lokala teatern. I Meißen (Sachsen) röstade partierna för AfD-initiativet att staden skulle ”göra upp” med arvet efter DDR. Och i Kaiserslautern (Rheinland-Pfalz) röstade AfD, tillsammans med De Gröna, för SPD:s förslag att utöka öppettiderna för stadens uteserveringar (WELT 24/7). Små saker, kan tyckas. Men enligt logiken som bär upp den offentliga diskursen har de övriga partiernas ”brandmur” mot AfD redan kollapsat. Utan att någon verkar ha brytt sig nämnvärt.
Ovan ska inte tas som ett argument för att ett samarbete med AfD vore okomplicerat eller önskvärt på något sätt. Tvärtom. Däremot riskerar det höga tonläget att spä på politikerföraktet och förstärka bilden av ett etablissemang som lever i en annan verklighet än den väljarna ser i sin vardag. Också här bär den svenska erfarenheten syn för sägen.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen. Han har tidigare varit medarbetare på den tyska dagstidningen Die Welt.