Magnifika Skottland, ett bergigt urhem inte bara till golf och whiskey, utan också till stora delar av den europeiska upplysningen. David Hume, Adam Smith, Robert Burns, och en uppsjö andra författare, filosofer och vetenskapsmän stammar från denna stolta nation.
Även om folkomröstningen 2014 utföll till unionssidans fördel, och Skottland förblev del av Förenade Kungariket, har centralregeringen i London de senaste årtiondena tillmötesgått krav på allt större skotskt självstyre. Man kunde därför tro att skottarna skulle accelererat ifrån de förment arroganta bakåtsträvarna i Westminster, och skapat sig själva en oas av förnuftsstyrda lösningar som passar just Skottland.
Så har inte blivit fallet, och om några tvivel rådde så inkom definitiv evidens för några veckor sedan. Den första april i år trädde Skottlands nya lag om ”hatbrott och allmän ordning” i kraft. Det undgick knappast kritikerna, såsom The Times’ ledarredaktion, att detta aprilskämt till lag fick effekt på vad britterna kallar ”April Fools’ Day”.
I BBC:s sammanfattning, så kriminaliserar lagen ”hotande eller kränkande beteende som syftar till att väcka hat mot någon som besitter, eller verkar ha, vissa egenskaper.” Dessa egenskaper är mer specifikt ålder, funktionshinder, religion, sexuell läggning, transpersoners identitet och variationer i könsegenskaper som ibland kallas intersex.
Det kan ju vid en första läsning låta berömvärt och godhjärtat, men vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner. Det finns redan brittisk lagstiftning som skyddar mot hot, uppmaningar till våld och kränkande behandling. Den nya lagen introducerar en ny yttrandefrihetsgråzon, genom sina vaga och svepande formuleringar.
Harry Potters skapare, JK Rowling, prövade den nya lagen på dag ett när hon uppmanade skotsk polis att arrestera henne: Hon hade på X (Twitter) kallat ett antal biologiska män, som säger sig blivit kvinnor, för just ”män”. Det rådde oklarhet huruvida sådan så kallad ”felköning” skulle kunna räknas som kränkande behandling av transpersoner i lagens mening. Den nya lagen möjliggör dessutom anonyma vittnesmål om påstådda hatincidenter. Även om brott inte begåtts, kan polisen absurt nog göra en notering i enskilda människors register om ”icke-brottsliga hatincidenter”. Tusentals anonyma anmälningar inkom den första veckan, även om folks angivariver senare bedarrade något.
I Rowlings fall avgjorde polisen att ingen brottsmisstanke förelåg, och att hennes uttalande föll utanför lagrummet. Men självcensur i kontroversiella frågor – till exempel om könsbyte och könsidentitet – kan skapas lika mycket av lagens vaghet och kafkaliknande processer som faktiska fällande domar. Med en lag i sådan sovjetisk angivaranda, är den juridiska process helt oskyldiga människor kan dras in i avskräckande nog, och kommer över tid att kväva debatt i svåra och känsliga ämnen.
Det är förståeligt att politiker letar efter sätt att reglera den vildvuxna flora av hat och okvädningsord som spirat på internet. Risken är dock att sådana ansträngningar kidnappas av dem som vill tysta sina meningsmotståndare, vilket verkar ha skett i Skottland. Ett sant politiskt ledarskap, grundat i den liberala traditionen, krävs för att klarsynt formulera lagstiftning som är tydlig, begränsad, och inte låter sig kapas av radikala strömningar.
Ledarsidans krönikör Erik Hammar är utbildad i filosofi och statsvetenskap vid Oxfords universitet och London School of Economics. Fd managementkonsult och nu analytiker i tech-branschen. Han skriver från London.